Gud hawe heder äro ok looff
han er til alskons dygd vphooff
all jorderikis frygd ok hymmerikis nade
thz han er welduger ouer them bade
at giffwa ok läna hwem han thz an
wel er then thz forskylla kan
werldena hauer han skipat swa weel
hwar her swa liffuer tha er han sääl
Thz han gömer hans helgha budh
tha faar han hymmerikis friid mz gud
Verldena hauer han skipat swa widha
skogh ok marka bergh ok lidha
lööff ok gräss vatn ok sand
mykin frögd ok margh land
Ok eth ther med som swerighe heter
hwar som nor i werldena lether
Tha faar han fynna huar thz er
godha tiägna finder man ther
ridderskap ok häladha godha
the Didrik fan berner vel bestodo
huro herra ok första hawa ther liffuat
thz finder man her i bokenne scriffuit
huro the hawa liffuat giort ok farit
her star thz scriwat huru thz hauer warit
hwo thz hauer ey förra hört sakt
nw ma han thz höra hauer han tess akt
fore lust at höra fagher ordh
ok skämptan oss til wy gaa til bordh
Först aff en konung han heet Erik
han haffde rikit alt vnder sik
Swa at han var welduger ouer alt
huat han giorde gaff ok galt
Som han thz satte swa skulle thz staa
the ther amoth melto the waro faa
vtan knwt ok karl ok än flere
badhe haralder ok swa holmger
Thz war tha folkunga rothe
the waro konungenom mest a mothe
The striddo mz honom ok wnno sigher
ok giordo skadha mykin ok digher
J Olustrom stodh thera strid swa stark
at erik konunger flydde til danmark
konungen ok hans men the flyddo
the waro tha flere som knwte lyddo
Sidhan wart knuter til konung walder
ok liffde ther epter skaman alder
liffde ther epter skaman riidh
Ok sidhan wart ather en annor strid
Erik konung war tha ey seen
ok kom tha i rikit ather i geen
Folkunga sampnado sik ok tha
ok wildo konungenom annan tiid besta
Erik konunge lykkadis tha bäther
ok wan tha sigher i sparsäther
folkunga flyddo ok haffdo tapat
then bleff döder som thz war skapat
Til gestringa land flydde holmger tha
Ther loot konung erik han faa
Ok loot sidhan hugga honom howodit aff
ok loth honom fylgia vänlika til graff
loot han erligha beganga
mz klerka the han kunne fanga
Jnnan eth kloster thz heyter skoo
ther badh han sik i leggia för än han doo
gud gaff honom nader oc giorden hälagh
huar gudi tiänar han er säligh
Erik konunger var nokot swa läsper wid
haltan thz war ok hans sidh
Han storkte gerna skäll ok räth
ok älskade gerna sin eghin äät
han hiolt hwsära ok ädela sidh
ok bondom gaff han godhan friid
A alwora kunne han sik wel forsta
mz torney kunne han ey mykit vmga
Jngeborgh swa heyt hans syster
henme tymade ok thz mangom lyster
at gifftas tha hon kom til sin aar
Ther vider tror jak at werldin star
Tha waro the mange henne badho
tha wart konungenom thz til radha
han gaff henne en ösgötzskan man
birger kallade folkit han
han war födder i biälbo
ok ward en järl för än han doo
The wordo retteligha samman giffwin
mz kirkionna räth som han star scriffwin
ok med the lagh som tha waar
ok liffdo saman mang aar
Tha loth konung erik ouer alt sith rike
bade riddare ok riddare like
Swa ok bönder oc tiänistomen
swa som herra plägha oc än
at sighia synom mannom til
taghar han eth örlogh driwa wil
Swa bödh han them til hedith land
ok satte thz sinom maghe i hand
at han skulle wara thera forman
for thy at han trodde bezst a han
Hans magher took ther gerna widher
han ville ok gerna vitha hans heder
Ok redde sik tha wapn ok tyghe
raska häladha ok oblyghe
Hielma plator ok panzere
wordo tha gäwe ok giordos flere
Huar redde sik tha i sin stadh
ok giordo gerna huat konungen badh
Ok skuto wt snekkior ok löpande skutör
marger stor peninga knwter
ward tha löster ok giffuen them
ther tha skuldo skilias vid thera heem
Ok wisto ey nar the komo ather
vridhna hender ok starker grater
vard tha aff mange frwo sedher
Tho gladdos the at gud hedher
skulle meras aff then färdh
mangt eth gamalt fädernis swerd
wart tha nidher aff naglom kränkt
som ther haffdo manga dagha hengt
Them wart tha venlika fölgt til strand
helsados wel ok tokos j hand
marghin röder mwn ward tha kust
som aldrig kystes sydhan aff hiertans lust
thy at the saghos summi aldrig meer
aff tholkom skylnad tolkit skeer
Them bleste bör the segldo thädhan
the hedno reddo sik ok mädhan
The wisto wel at the skullo koma
A thera skadha ok engen froma
The crisno lagdo ther til hampna
marge otalike gylte stampna
matto hedne men ther see
ther mera matto sörgia än lee
The toko thera baner oc gingo a land
them crisno gik ther wäl j hand
thera skiölla loto the ther skina
ouer alt thz land ok hielma sina
The willo thera swerd gerna fresta
vpa the hedna taffwesta
Som iak wenter at the giordo
gul ok sölff ok starka hiorde
The taffwesta tha vndan runno
the hedno tappado the crisne wnno
Hwa them wille til handa gaa
ok cristin warda ok doop wntfa
honom lotho the gotz ok liiff
ok friid at liffua alt vtan kiiff
Huilkin hedin ey ville swa
honom lotho the dödin ouergaa
The crisne bygdo ther eth feste
ok satto ther i vine ok neste
Thz hwss heyter taffwesta borg
the hedno haffua ther än fore sorg
The satto thz land mz crisna men
som iak vänter at thz star oc än
Thz samma land thz vart alt cristith
jak tror at rytza konungen mistit
Erik konung doo hemma mädhan
raskelika foro budin thädhan
Ok tith som tha herren var
then dwalde ekke som budin bar
taghar then kom som budin förde
thz lastade huar then man thz hörde
Ok badho alle wel for hans siel
for thy han liffde mz rät oc skäl
Huar skulom vi nw konung faa
ther rikena kunne swa wel forsta
Tha var hemma en riddare god
ok saa til huru riket stodh
Han heyt herra joar blaa
han var swa välluger i rikit tha
huat han giorde ok huat han loot
thz war almoganom enkte amot
han walde tha birgers son valdemar
til konung som honom til retta baar
Then tiid birge jerl kom hem
tha wart han vreder summwm them
Ther hans son haffde til konung takit
ok sagde hwi er ekke heller jakit
Fore thy at han ville rikeno rada
som han ok giorde fore them badha
Ok sporde hwo thz göra thorde
herra joar sagde thz war iak thz giorde
wy seem attu äst en äldre man
ok tik er förre waan at dö än han
Thy vildum wy honom rikit giffua
vi hopum at han skal lenger liffua
Thy skalttu ekke warda vredh
wiltu ey haffuat tessa leedh
Tha withom vy huar en annan sither
oc tw gör aff thenna huat tu gither
Tha huxade birger jerl ena stund
ok swarade sidhan tessa lund
Hwar vilin i tha at konung skal vära
jak veyt i maghen ey konung ombära
Tha swarade herra Joar bla
Thenna kiortil jak hauer här aa
ther wil iak en konung vtfaa
Ok lather thu tik ey nöghia
tha fiöl jerlin jnnan en fögha
haffwen then samma j hawin takit
wy gitum inthe at honom vrakit
Birger jerl atte syner fyrra
een then rikena skulde styra
Then älzte han heet valdemar
ther konungs nampn ok krono baar
Tho ware the barn ok ouer magha
ok ey swe komen til thera dagha
at the kundo än landom radha
vtan liitto til thera faders nadhe
Tha kom birge jerl til walda
sidhan vildo yfreno mz honom halda
Huat skal man radha för än han veyt
tokt ok snille ok ädhelaheyt
Tha satte han honom en tuktomester
en riddare then som honom var betzster
honom lärde tukt ok ädhla sidh
ok fik honom huat han torffte widh
alden skogha ok fiske sioa
brytia qwerna ok landboa
han fik honom yffrid godz ok ränto
riddara ok swena ther honom tiänto
Then annen han heet benedict
them skortade ey gotz eller rikt
Then tridie heet magnus oc fierde erik
Var thz i skemptan eller leek
Tha hioldo the ä bade saman
huat thz gik til vrede eller gaman
The waro alt jamlika satte
ok huar thera viste sin deel han atte
Faderen fik them beskeden deel
taghar them war faat tha lagdin them till
Folke jerl war en erliken man
rikesins forman tha war han
Han war swa höwelik dugande oc wiis
swa at alle men gaffuo honom priiss
Thz han var en erligh herra
han doo affbrat oc thy var verra
Han haffde ena starka vällugha slekt
the lifdo sidhan mz digher ospekt
Oc striddo opta mz digher makt
swa som här er för i bokenne sakt
Een aff them heet junker karl
han satte sik a moth birge järl
birge jerl ville ok han fordriffua
ok alla the ner honom ville bliffua
Folkunga sampnado sik ather tha
ok toko folk huar the kunno faa
vplenzska danska oc nordmen soma
ok thydiska men som vidherla koma
The wordo tha swikne i rette tro
jnnan vesmanna lande vid herwadz bro
Birge jerl ok biscop koll
var herra gaff ther til eth tool
The loffuado them tro oc sworo them edha
oc villo them felugha til sik ledha
Ok talado for them yffrid slät
ok sagdo at the villo haffuat til säät
Swa at folkunga lagdo thera vapn nid
thy at biscop koll haffde sworet them frid
Ok gingo til thera ouer ena aa
ther loth them jerlin hoffwod aff slaa
Jwnker karl war ekke thär
ther varo tha yffrid marge när
Tha gik folkunga äät
wald ouer ok mykin oreth
folkunga ok thera frender
dogho tha marge alle i sänder
Ok fingo tha swa ilt affslagh
the koffrado sik ey än i dagh
Sidhan thorde engen a mot jerlin standa
ä huat han ville haffua til handa
Joncker karl ok han the wordo sidhan satte
thy at han saa at han bäter formatte
Tho drogh huar wid annan strug
mz krankan vilia ok ondan hugh
Ok jäuade huar thera om sik
ok räddis huar aff androm swik
Tha ville jerlin lata honom forgiffua
ok vnte honom ekke wel at liffua
En riddere lot honom vidher wara
ok rädh honom at han skulde fara
tith han matte liffua vtan kiiff
ok ware feligher vm sith liiff
Ok lothe sith gotz sik tho ränta
sölff ok gul ok lothe thz henta
ä tith som han ware
thz som honom til retta bare
Thz skulle honom engen man formena
oc ther med kleda sik ok sina swena
til werldin matte sik än vm wenda
ok honom matte högre lykka henda
Till gudz riddara han tha ouer foor
en här aff lättugha digher oc stoor
ffoor the gudz riddara tha a hand
ok war tha komen a thera land
thaghar the bröder hördo thz vara sakt
tha sampnado the saman sina makt
Ok wildo them ther gerna bestanda
ok wisa them fara heem til landa
Tha talado the gudz riddara ther om
til jonker karl aff swerighe kom
Jonker vilin i mz oss stridha
eller vilin i oss här hema bidha
Jak vil mz ider i then striid
Jak gör ä nokon lettugha oblid
huat iak ville thz nöduger lata
myn hielm myn brynia ok myn plata
skal warda aff hednom mannom stöt
giter iak myna synder ther mz böt
Tha er mit liiff ther til ospart
gud ma ok vilia iak giter mik wart
skal iak oc döö er mik thz skapat
tha faar iak hymmerike jak hauer ey tapat
The strid gik saman ok starklika stod
swa at man matte wada öuer foot i blod
Swerdin bitu ok hielmane gullu
the hedno striddo the crisno fullo
The bröder sagdo jonker fly
wy tappom striden iak sigher for hwi
Thy wär at vy ärom alt vffa
then ionker swarade ok vm sik saa
nw seer iak engen fly aff ider
jak vndrar hwy man mik thz bider
at iak skal göra mik then last
aff hednom mannom mangen kast
war ther saman dragen ok brender
ther then daghen doo for hans hender
Jonker tw skalt thz swa forsta
at waar ordin sigher swa
at wy maghum frukta engen död
aldrigh komum wy i swa harda nöd
fore nogra hedna manna hand
wy ärom her borgh for cristin land
Hwar hedne koma saman ok wy
äro the hundrada ok wy ärom tii
Tha maghum wy ekke fly tess heller
then kätilin i heluite weller
han er hedna manna deel
ok wy horom varom herra till
Swa sigher oss scriptin ok helag ord
at för wart blod er kalt a jord
Tha er war siel i hymmerik
then jonker swarade huat sigher tu mik
Thz samma er ok mit hoop
jak tror ok til then gud mik skoop
at tool iak her for hans skuld död
han giffuer mik mz sik hymmerikis ödh
haffwin i ider thzta vilkoradh
tha er thz mik ärfft ok vpabaret
Thz engen man ma fly aff idher
thz skulin i vitha jak flyr än sidher
Then daghen stridde han til han doo
nw er han i hymmerike thz er myn tro
Tha birge jerl thzta fraa
han talade ok til hymmelin saa
Gud haffue hans siäl i hymmerik
ok haffue loff at han er skilder vid mik
Hans husfrwa loth han wel beganga
mz alla the klerka hon kunne fanga
Han war henne frende thy giorde hon swa
än tho at them sampde ey wel vpa
En tidh kom birge jerl i hugha
at han skulle tala til sin husfrwa
Ok talade til henne tessom lundom
qwinnor fynna ok godh rad stundom
huro tykker tik här vm wara
ther skaltu mik wel til swara
vm war son som konunger är
han er oss badhum hionom ämkär
huar han matte ena jomfrw faa
at rikit matte tess bäther staa
Jngeborgh huat sigher tw mik
Aff danmark konung erik
han hauer väna döther fäm
myn son faar wel ena aff them
Tha swarade hon som hon wel kunne
söth ordh ok rödhum mwnne
J skulin spörya idra men at radha
biscopa ok riddara ok swena badhe
huat the sighia thz maghen i höra
swa som ider sämber swa maghen i göra
han loth sina men tha til sin koma
the gerna villo vita hans froma
ok sporde them alla at radhe
om hans son konigens dotter bade
huro them allom ther om totte
vm han thz ewintyr forsökte
The sagdo alle thz ma wel swa
riken sämber thess bäther aa
vil han honom henne giffua han skal hona festa
thz tykker them allom wara thz bezsta
Riddara ok swena wordo tha kledde
frome hälade ok men vrädde
The hans erende skullo fara
ok blidelika kunno antswara
ä huat konungen gripe vpa
thz skullo the alle wel forstaa
The fingo ther blid oc god antswar
han sporde huro gamal konungen war
The sagdo han er vpa tiunda aar
liiff ok likama ok swa hans haar
haffuer gud alt skapad swa well
honom fölger with snille ok skell
Tukt ok synne hauer han kär
han gläder alt thz mz honom vmgär
Mill ok manligh er han badhe
Konung erik sagde thz er stor gudz nade
han er then bezste ther jak weeth
hauer gud swa mykin werdugheth
vpa then första vnga lakt
som jak hauer hört ati hawen sakt
jak tror wel ati sighin saat
jak giter myna dotter ey bäter stat
jak wil honom henne gerna giffua
gud lathe them lenge saman liffua
mz gläde ok frögd mang aar
Tha war konung waldemar
blidh / tagher han the tidende hörde
han foor ey slappe honom tidenden förde
Then jomfrw war wän ok stolt
tagher bar hon et hierta holt
Til konungen mykit meer än föör
then er glader ther goth spör
Tha hon thz sporde at hon skulle wara
Drotning i swerige ok krono bera
Tha badh hon drotningen i hymmerik
giff mik lykko mz honom ok honom mz mik
hon war vänlika förd til landa
mz store frygd for vtan wanda
mz mykin heder ok mykin tukt
ok haffde henna fader hukt
at giffua mz henne sölff oc gull
jak weyt ey manga twnnor full
Tha wart honom thz til radha
at han ville sina bönder ey vnada
Vtan gaff mz henne twa köpstada
ther Danmark haffde aff lithin skada
trälaborgh ok malmöya
ther loth konungen sik at nöghia
J ymninge thera bryllöp war
bryllöps klede mangt eth paar
Til thz bröllop skorin waro
the ther herra ok riddara baro
aff baldakin ok sindall
ther war ok en erligh saal
Ther the herra jnnan satho
medhan the badhe drukko oc atho
Ther war duster ok bohord
Danz ok leker ok fagher ord
hörde man bade vte ok jnne
tokt ok höwisk laat ok synne
goder kost ok ädela sidh
mykin aghe ok starker frid
Then jomfrw heet soffia
Hon wart sidhan drotning göta oc swia
Tha gaff birge jerl the lagh
ther sidhan haffua standit marghan dagh
At syster matte erffua mz broder
tridiwngh bade epter fader ok moder
Ok swa annan skyllan man
tha skal hon ärffua swa fast som han
Ther til gaff han hemfrid
huat jnnan er grind ok gardzlid
warder man dräpin eller saar
tha er thz ogilt huat han faar
Then som vtan komber til
vm husbondin misferma wil
Varder then som hemit agher
entingia bloduger eller blaar
Ther han fanger mera meen
tha ryme ok kome aldrig i gen
för än han hawer bätrat thz han bröt
ok bidhi for honom som skadan löth
Swerige haffde mykin vadha
aff karelom ok mykin onadha
The foro aff haffuit oc vp i mäle
bade i lugne ok swa i äle
alt hemelika jnnan swia skär
ok optast ä mz stylda här
en tyma fiöl them en then luna
at the brändo wp sightuna
Ok brändo thz swa alt i röther
at then stadhin fik ey än böther
Jon erchebiscop wart ther slägen
tess war mangin hedin fäghen
at them crisno gik swa illa i hand
thz gledde karela ok rytza land
Ok trösto sik ther alle wiidh
ok flytia sik a at göra ofridh
Thz er swa sant som jak her läss
Jon jerl ward dräpin i askaness
Ther vte haffde warit nyo aar
swa at han aldrigh mällom hema war
ok striit mz rytza ok ingerboo
fore gudz skuld ok the helga troo
försto nat ther han kom heem
tha ward han slaghen i häll aff them
Hans hustrw rymde til hundhamar
hon haffde sorgh ok mykin jammer
j sith hierta ok i sin hugha
tha took the ädela rena frwa
Ok sampnade folk ok mykin makt
ok drap them alla swa er mik sakt
vpa eth berg som heyter eesta skär
Alle loto the liffuit ther
Ok loot dragha thera skip a land ok brenna
fore thy at sorghin var tha komen til henna
Slikan wanda lägde han
birge jerl then wise man
han loot stokholms stad at byggia
mz dighirt with oc mykin hyggia
eth fagert hwss ok en godhan stadh
Alla leedh swa giort som han badh
Thz er laas fore then sio
swa at karela göra them enga oroo
Then sio er god iak sigher for hwi
nyttan kyrkio sokner liggia ther j
Ok vm kring sion siw köpstäde
ther er nw frögd ok mykin gläde
ther för war sorgh ok mykin qwidha
aff hedna men them giorde oblidha
Birge jerl doo j jälbolung
thz lastade bade gamal ok vngh
at hans liiff matte ey lenger vinna
mykit got badho honom qwinna
Han gaff them swa starken räth
ok näfste mangin som giorde oreth
swa at them matte engen göra ofrid
vtan han hätte halsin wiid
til eth kloster fördo the han
honom fölgde margen erlik man
The mwnka the äro graa
ok boa a land äria ok saa
thz kloster thz heter varneem
jak tror han hwilas ther mz them
Then tid birge jerl war dödher
tha sampnado the sik alle bröder
konung valdemar took tha wid rikit
swa som faderen haffdit likat
Ok han wart hertoghe magnus
yffuer suderma land ok nyköpungs hwss
Ok ower alt thz som vnder hertugadömit laa
swa sampde them allom brödrom aa
Jonker erik fik ok sin deel
sith fäderne först sidhan län ther til
Hertogans rothe wart tha mere
Oc riddara ok swena wordo tha flere
The ther hertoganom til hörde
ok han mz sik til torney förde
Hertoghin ville tha mere radha
tha took them först skilia badha
Ok konungen wilde han ekke lata
radha meer än wäl til matho
Drotningen bar oc widher them hak
the gotho henne siellan giort til tak
Konungen war stolt ok fagher
ok hertogen nokot swart ok magher
Thy kallade hon honom ketla böter
Tho war han bade a hender oc föther
skapader wel a alla lidhi
ok helzt a tokt o godha sidhi
Hans broder kallade hon erik alzenkte
Huat han henne ther amoth tänkte
thz weyt iak ey vtan a gäth
vtan heller haffde iak enkte än thz
Danmark thz fik digher skadha
thz konung erik aff ringst
han bleff swa jammerlika döder
han var forradin aff sinom bröder
Hans broder het hertugh abel
han gaff sith rad ok vilia ther tell
thz man honom nidh i slää sänkt
Ve ward honom at han thz tenkte
Fatighe fiskara hitto vpa
hans liik hwar thz a grunden laa
Ok fördot til landz i thera baat
önkelika dödh ok illa waat
Huar man honom förde eller baar
ther brunno liwss ä hwar han war
The gud nid aff hymelin sende
oc the helgo ängla tände
Gud hauer giort han swa säligh
at han er i hymerike häligh
Abel var tha konung en lithen riidh
sidan vart han dräpin i strid
han wart släghin i häll aff frisa
Nw haffuer han i heluite engen lisa
we er them swa jorderikis ödh
at han skal thola i heluite nödh
Then helge konung erik
han haffde twa döther epter sik
The ther ogipta waro
ok jomfrw nampn baro
Annar heet jwtta oc annor agnis
The matto wäl badha haffua tess priss
At gud haffde them mykin vänlik giwit
mere än her star aff them scriuit
Jwtta hon fik swa mykin traa
hon sagde at hon kunne ey böter faa
vtan hon finge sin syster see
hwat heller henne var vell eller we
The drotning jnnan swerige war
ok hona atte konung valdemar
The villo henne enom manne giffua
hon sagde at hon ville jomfrw bliffua
Tha wart them allom thz til radha
mz hon swa stundade ok swa tradhe
vil hon til sin syster fara
hwi skulom wy thz widh hona spara
Ok reddo til gangara ok forgylt smide
ok god klede hon skulle i ridhe
konung waldemar loot mot henne fara
riddara ok swena en vänan skara
Ther henna gangara skulle föra
huat hon bödh thz skullo the göra
Then tid hon til swerigis kom
tha var hon ekke vtan som
en ängil ware aff hymmerik
Swa war hon stolt ok fögelik
hon kom tith mz heder ok soma
ok alle fangnado henna komo
mz konungen war hon tha swa kär
thz han kom henne alt affnär
Thager drotningen fik thz vitha
rödh ok bleek ok manga lita
fik hon a siin väna kynder
A wy the sorgh iak aldreg forwinder
sagde henna syster ve er mik ee
at hon skulle noger tid swerige see
Konung valdemar han atte
thry barn the wänast wara matte
En son heet joncker erik
een stolt man ok höuelik
Een dotter som heet rikitza
ok annor hon heet marina
Rikitza wart hänt mz mykin priss
hon fik hertoghan aff kaliiss
Marina var en jomfrw stolt
hon fik en herra aff deeffholt
Thera bröllöp i Nycöpunge war
mz heder som them til retta baar
huat han skulle mz henne haffua
gull ok sölff ok andra haffwa
klede ok klenat marga handa
thz fördo the mz sik hem til landa
The fyre bröder toko een stempna
then stadin vil jak for ider nempna
Thz hooff thz war a träno näss
vm somaren then tiid lööff ok gräss
haffde sik wiith om werldena spreet
Thz war summum liwfft ok somum leet
thz hertugh magnus konungen ther vntsagd
Ok waro the ther / ther got tillagde
at them skulle wäl sämya vpa
Siw biscopa varo ther tha
Thz war mothe thera vilia
at them skulle nokot at skilia
biscop benkt han sagde swa
myne bröder i skulin mik swa forsta
at jak er ider rette broder
bade vm fader ok swa aff moder
Jak vil ider myn deel aff rikit giffua
ther til i vilin mz nade liffua
Kyrkian orkar mik wäl födha
mina dagha alt til myn dödha
Thot hwario skildos the vsatte
hwar skynde sik thädhan som han matte
Konungen foor til stokholm thädhan
ok hertugen reed til nyköpung mädhan
Ok swa thädhan ok til danmark
Ok sampnade sik ther yffrid stark
siw hundrat örss loot han soldera
han pröffuade at han torffte ey mera
bade tyzska ok swa däne
raska hälada froma ok väna
Ok foor swa in til wesgöta
ok hugde at konungen skulle honom möta
Ok loot swa sighia sinom bröder
at han vilde entingia liggia döder
ella han wille rikit wynna
hans broder sagde han finge mynna
Thagher konung valdemar hörde thz sakt
tha sampnade han ok sina makt
Ok sagde at han ville rikit halla
om thz ville gud ok lycka walla
Ok han ville gerna mz honom strida
swa frampt at däner thordo bidha
Ok took tha sampna mykin mogha
J Swerighe liggia store skogha
Een skogh han heyter tiwidh
ther lagde konungsins här sin nid
widher een by han heter howa
thz agher manger man lithet loffwa
Then ther miste fader ok frender
thz timade ther som offta händer
at hwar en striid skal saman gaa
tha tappar then som mynna forma
konungsins folk matte ther mynna
ok hertoganom var ther ödith at wynna
Konungen war mädhan j romundabodha
ok haffde mz sik häladha godha
The rikit haffde wäl mz honom waart
ok thera liiff waar them ospart
fore konungsins äro ok hans heder
Tha lagde konungen sik nidher
Ok ward ther swa lenge at soffwa
at striden ward ändadh i hoffwa
summi hördo messo ok summi saato
summi gingo ok summi aatho
Drotningen hon leek skaptawel
ok hugde at hertoghen haffde ey affwel
Tha bötte han swa kätlana mädhan
then war fäghin som först kom thädhan
Tha kom en rennande fra then strid
jlla huggen ok sara oblidh
Ok rädh konungenom at han skulle fly
ok gripa ena andra veryo aff ny
Vaart folk flyr alt i mosa oc käär
wy haffwom tapet sigerin thy er weer
The toko thera baneer ok thera merke
ok rymdo thädhan ok in j närike
Ok konungen rymde til wermaland
ok rikit gik hertoghanom alt a hand
borgh ok land ok starke städe
thz war konungenom liten gläde
Hertoghen loot epter honom sända
sina men hwar the matto han ahända
The skullo han fanga ok honom han föra
swa wänter iak at the mwndo ok göra
The ridho ok genstan epter honom
thiit the wiisto honom a wanom
Ok komo een aptan som han saat
öwer bord ok fiik sik maath
Tha komo the alle ruskande jn
tha haffde han engen man thz sin
Ther thz gathe med honom waart
the haffdo sik alle wäpnat haart
Thy at then tiid mannenom misgaar
tha er thz mangt honom mothe staar
The badho han sik fangin giffua
swa frampt han ville lenger liffua
skal jak mik giffua tha sighin mik hwem
äntingia ider eller ok them
jdher herra er eller ider forman
er thz myn broder tha nempnen mik han
Giff tik thinom broder til fanga
wy hopom thz skal tik alt wäl ganga
The haffdo ther tha engen dwala
sörghiande reed han tha aff dala
Ok tiith som the hertoghan funno
The ridho fore som wäghin kunno
Then tiidh han sin broder saa
han helsade honom ok sagde swa
Jak er hiit komen a jdra nade
var herra giffui jder thz til radhe
J sättin ey onda manna lygn
vtan takin til jdra eghin dygd
Ok giffwin mik halfft thz myn fader atte
ok warom wini ok wäl satte
Hertoghen swarade a tessa leedh
ey oblidh ok ey offwreed
Jak weyt wäl ath jak er ider broder
bade aff fader ok swa aff moder
haffden i latet mik thz mik hörde
aff rikit ok til retta borde
Tha haffde jak jder enkte nööt
nw er idher litet her med bööt
thz j loten jder wiid mik skilia
vtan i haffuen giort ider hustru vilia
Thz i driffuen mik for eth haat
hon halp ok til thz mesta hon gaat
Nw wil jak tho nade mz jder göra
swa at alle dughande men thz höra
skula sighia at iak gör ider ey oskäll
vtan takka mik vm iak gör wäll
Tha stempde hertughen saman eth hoff
ok fik aff mangom mykit looff
J westergötland staddis thz swa
som rikisins men sampde allum aa
Swa loot han honom swa sagdis mik
halfft rikit wider siälffwan sik
ok antwardade honom i hand
westergötland ok smaland
badhe wermeland ok dala
ok hertoghin fik swidhido ok vpsala
alt thz vtan vtan skogh war
thz fik tha konung waldemar
ok ther med skullet tha wara säät
sidhan skulle engen göra androm orät
Härtogh magnus haffde kär älskoga
j tytzland til een jomfrwa
gambla grewa gertz dotter
een froom hälade ok forsokter
badhe i torney ok i striidh
tha war han een häladh i sin tiid
Then jomfrw hon heet helewigh
henne war okunnogh margen stigh
then hon sidhan i swerige foor
thz loffuar huar man ther boor
at han skulle til swerigis koma
hon war them allom til äro oc froma
Henna fader loot hona yffuer fara
til en stadh heyter kalmara
Then tid hertoghin henne saa
han takkade gudi ok sagde swa
Jak wil mik latha wighia wid henne
för än iak faar vt i danmark at brennä
Tha loot hertogh magnus
redha koost ok göra blwss
ok giorde eth got bröllöp ok raast
ok tho swa at engom manne brast
thz han skulle ther til rettä haffwa
Dawö war henna morghon gaffwa
Ok try herade ther liggia till
thz gotz skal hon haffua mädhan gud vill
Epter bröllopit taghar i stadh
hertogh magnus loot kriära ok baad
sina hulla tienisto men ok troo
sin örss fortekkio ok sik hosen skoo
ok badh them alla til redho wara
ok fölgia honom tith han wille fara
Konung erik ok han the waro osatte
foret han kraffde thz sölff han honom atte
for thz folk han hade honom länt
ok medh honom til howa sänt
Thz kraffde han ok kunne ey faa
thz war thz them skilde vpa
J halland ok i skane han tha brände
wiid ryna bro han tha ather wände
ok foor til swerigis ather heem
oc gaff hemloff allom them
Ther tha vthe haffde warith
oc the resona haffdo mz honom farith
Thz aar bleff jonker erik dödher
sidhan waro än ather tree bröder
Then somaren ther nest epter kom
j danmark margh en häladh from
haffde sik mz örss ok tygh reeth
thz war konungenom aff danmark leet
thz hans land war häriat oc bränt
fore thz sölff honom skulle wara sänt
ok satho redho a eth sprung
tha reedh waldemar konung
Till eth hooff thz war i sanda
ok wlte sielffuer sin eghin wanda
Ok loot sin broder thz forsta
at han wille ey lenger haffwat swa
han wille äntingia konunger wära
ower alt rikit eller alt vmbära
Ok widersagde ther sin deel
ok hiolt mz konungenom aff danmark tell
Til konungen aff danmark reedh han tha
ok hugde alt rikit ather faa
ok wille ey haffwat som thz war likat
oc fölgde hans här wp i rikit
Thz war thera mesta ärende
at the brendo i fynuedhe oc j wärende
Han wlte at vexio kyrkia bran
thz bötte han sidhan som en man
Thollagarna gaff han til booth
fore thz han giorde kyrkionne amoth
Jnnan Etake war een striidh
tha jnnan then samma tiidh
The danske waro tha kompne tiit
herra benkt aff alsö ok palne hwit
Ok andre riddare ok swena flere
wäl hwndrada örss ok än mere
Ok gawo sik alle godha tröst
ok haffdo thera plator aff sik lööst
Ok satho wiid bord ok fingo sik maat
tha öpte then man i träno saat
Ok sagdo them allom tidhande
at the vplänzske komo ther ridhande
Herra wlff karsson een hälade goodh
huilkin kamp han ther bestoodh
mellom gardhin ok ena broo
han sagde ther aff ä til han doo
wäl twhundradhe örss waro thee
Herra peder porsse aff hallande
een rasker hälade fromer ok stark
han war wt driffwen aff danmark
Ok offe diwr ok andre slike
the waro tha rymde til swerike
Ok haffdo eth hertoghanom eth hald
hertoghen lente them gotz ok wald
Swa at the matto them wäl nära
ok älskade them wäl ok haffde them kära
bordhin wordo tha rasklika skutin
ok margh dör sönder brutin
The hafdo summi latit sina hesta i stal
thera swena lupu hwar annan vm koll
Thera örss waro tha rasklika hänt
margh plata bleff ther ospent
The komo alle til thera hesta
ok bundo thera hielma thz war thera bezsta
konungsins baner war wprukt
fly thz haffdo the ekke hukt
herra palne hwit var först til redho
ok reende aff garden mz eth skedhe
Ok tith som han fiende saa
nordhan garden ligger en aa
Ther wart han fangen mellom garden oc henna
for thy han mwnde ostyrlika ränna
fra sina sälla ok fölgde ey them
fore thy tha reed han fangin heem
Ther kom tha saman en harder leek
marghin lukt brynia bleek
wart färgadh mz manna blode rodh
örss bliffwo a badha sidhor dödh
The danska wordo ther fangne fleste
Herra benkt aff alsö han war then bezste
riddare ther a markynne waar
man sagde at han prisen baar
Han haffde eth örss thz war swa got
jak tror han haffdit för forsokt
Hwar han stempde a een rothe
thz fiol alt nider som en brote
ffor thz örss han saat vpa
Hwo slikan riddera skal besta
han skal ey trädha perlor mädhan
swa frampt at han wil liffwande thädhan
Tha han formatte ey lenger stridha
ofangin lotho the han thädhan ridha
Ok saa at honom war hielp faat
tha bödh han thöm allom goda nath
The lotho honom fara i godhan friid
the torffton ther ey lenger wiidh
Hwar then dansk ther fangin war
man gaff them allom dagh eth aar
at ridha ok fara at thz sin
ok koma til suderköpungs jn
Konung erik laa mädhan a axawal
tessa lund tha waro hans faal
at han haffde ther lenge biit
Ok wille gerna haffwa striit
Ok hertogen wille honom ey bestanda
han wille ok ey hem til landa
fför än han haffde striit ella mera bränt
för wille han ey hawa ather wänt
Tha wart dagtingat ok takit j dagh
ok kom tha jnnan eth miwkare lagh
Tessa lund war thz for ämpt
at the sagdo at han haffde sik yffrit hämpt
fore thz the haffdo i danmark bränt
thz skulle wara liikt oc ther mz änt
Ok han skulle haffua thz sölff honom var mält
the herra haffdo ther lenge vm wält
för än the gatho lakt thz swa
at konung erik loot sik nöghia vpa
Sidhan foro däner ather heem
ok konung waldemar fölgde thöm
Tagher the wplenzsko thz forstodho
at han giordet ey for godho
Ok wille ekke ather i geen
Tha waldo the widh morasteen
konung magnwss hans yngre broder
han war en milder konunger ok goder
Han älskade gerna vtlenska men
som ädla herra plägha ok än
Hwar riddera ok swena warda fordriffne
frome helade raska ok triffne
Tha sökia the gerna en ädela herra
for bätra skuld ok ey for wärra
at han skal datinga them fridh
ok giffua them thz the torffwa wid
Ok the skulo honom til thieniste wara
thz styrker hans heder ok hans ära
Swa war herra peder porsse än tha
mz konung magnus ok kunne ey faa
fridh j danmark älla säät
tha haffde konung magnus honom läät
eth hwss vte widh landz ända
huat han ville ther a hända
Thz gat man ey wäl for honom waart
konung eriks gotz war honom ospart
huar han wiiste thz a wanom
han took thz heller än han loot thz honom
konung magnus trode herra peder wäll
swa som en wiin fore androm täll
Ok herra peder huxade widh sik
Thz samma sölff tw hawer loffuat mik
thz hawer jak beedz ok kan ey faa
jak gör ther om thz bezsta jak maa
För thz sölff han haffde honom fäst
ther före bödh han konungen til gest
A thz hws han haffde honom läät
giorde han vrankt äller ok rät
tha fangade hannen ower bordet han saat
aldra blidast ok fik sik maat
Tha took konung magnus
ok satte honom lödesa hwss
ok en deel aff thz ther til laa
sidhan loot han honom ridha ok gaa
ä tith honom wart siälffwm til rada
ok ther med sättos the badhe
Ok wordo swa gode wini som för
tha er han diärffwer slikt gör
Sidhan haffde han andra the vtlenzska waro
riddara the hans klede baro
Ok een then aff danmark war
then samme heyt herra ingemar
konung magnus haffde han swa kär
for andra riddara synderlika säär
swa som han aldra bezst formatte
aff alla the men ther han atte
han gaff honom sina frendkona
Liffwa nw nokre men thz mwna
Tha swär jak ey fore at the ere graa
the frw hon heyt Elena
han gaff honom mera än han kunne bedhas
Ther took thöm vplenzsko wider ledhas
Ok folkunga waro tha aat
ok baro wid the wtlenzsko eth haat
Ok sagdo i görin thz for eth rooss
ati älska meer the vtlenzska mer än ooss
Ok sagdo til herra ingemar swa
herra i skulin thz swa forstaa
at wy ärom ämdughande som i
wy viliom gerna wita for hwi
han wil ider ower wart hoffwod dragha
skulum wy liffua nokra dragha
vm han wil ey ather wända
för eth aar komer til ända
Thz skal man bade höra ok see
at ther skal äwintyr epter skee
herra jngemar han swarade twärt
j haffwin a mik fore konungen kärt
Ok hawin thzta fore honom sakt
thz j matten heller haffua takt
Thz haffuer mik lioff ok käär
fore hwar then man vplenzsker äär
Täss takker jak honom thz han thz wil
enkte nywter jak ider ther till
Ok warin vrede thz mesta i mogha
mik hopes thz skal jder litith dogha
Ther epter kom drotningen til skara
ok haffde ther hugt lenge at wara
Ok grewe gert konungsins swär
han war mz synne dotter thär
Herra jngemar han war ther ook
en stolt riddare skön ok klook
Ok skullo ther bidha til konungen kome
tha waro folkunga some
saman kompne ok wordho at radha
thz herra ingemar gik til skadha
herra jon philpusson ok herra jon karsson
Ok herra Anund tuuason
ok herra philpus aff rwmby
the giordo tha eth radh aff ny
huro the skullo skipat swa
at the matto grewa gert faa
Ok giordo en reeso tiith han war
ok drapo herra ingemar
Ok drötningen flydde til klosteret tha
hon saa at thz wille illa gaa
Grewa gerd the fingo han
tha var han en främande man
vtan thz at konungen war hans magher
som then som annars dotter agher
The fördo han til ymsa borgh
konungen haffde qwido oc sorgh
huro han skulden thädhan fanga
Drotningenne took ok dygert langa
Ok wille gerna sin fader see
ok hafde angist fore at the giordo honom ve
Konung magnus lagde tha til
mz daghtingan som then wel wil
gerna lösa sin win aff twangh
swa at hans pyna worde ey lang
Ok talade fore them yfrit slät
oc sagde tha at the haffdo giort alt rät
Swa at grewe gert wart tha lidugh
en dande man ok wel sidugh
Ther epter loot konungen scriwa breff
ok säthia vti sköön ord ok gäff
Ok badh the herrana til sik fara
ok möta sik jnnan skara
jnnan en gard heet gelqwist
ther som herra ingemar hafde liffuit mist
Thaghar the komo oc han them saa
tha loot han them genast faa
Ok loot them genstan til stokholm sända
thera liiff fik ther een ända
jnnan eth torn wid norre broo
ther tror iak at herra jon philpusson doo
Ok herra jon karsson the twe
huilke erlike riddara varo the
The wordo ther halshugne bade
var herra giffue thera siäl roo oc nade
Herra philpuss aff rwmby
han bötte en stoor deel aff thy
ther han jnnan swerike atte
fför än konungen ok han the wordho satte
Konungen aff danmark ok aff swerike
the willo sik bade bäter forlika
The toko eth hooff widh landa merke
aff manlik makt ok digher stärke
viisto riddara thera leek
danske ok vplenzske mellom sik
mz dust at stangana gingo sönder
ok eldin flögh som vm annet tönder
aff thera hielma aff mangin stöt
en riddare aldre dust for tröt
herra peder skanung swa heyt han
honom bestod en vnger man
Holmger karsson en hälade glader
herra karl lagman swa heet hans fader
en dansker heet magnus dysewald
han war en starker helade oc bald
han loot öpa ok kriera
vm nokre vplenzske waro flere
nokor then honom ville bestaa
vm the öörss the satho vpa
ok vm hundradha mark ther til
er her nokor man thz wil
Tha swarade en swen heet erengisl plata
tw äst nw komen wel til matha
Jak wil tik gerna her bestanda
göra thin vilia ok lösa thin wanda
The dwaldo tha ekke lenge sidhan
ok wart en stolt krafftogh ridhan
swa at then vplenzske van oc danen fioll
jak tenker han fik et vlukkes fall
ok miste bade örss ok peninga sääk
skamelika laa han skiten i then träk
Konung waldemar war tha inlendder
ok fik vinskap aff bröder ok frender
Konungen aff danmark dagtingadet swa
at han skulle sith gotz alt ather faa
alt hans fäderne honom til hörde
ok annet huat honom mz retta borde
ther skulle han sielffuer ower radha
ok sithia hema ok liffua mz nade
Drotning sofia war för dödh
gud fride henna siäl aff pino oc nöd
Ok han var sidan j Danmark qwänter
ok war aff krononne wel belänter
Tho matten hona ey lenger agha
fore skäpno lagh ok dödzens plagha
the frw hon heet cristina
sidhan fik han ena heet katrina
hon war grewans dotter aff getskogh
for en frwa hon sik forslogh
ok for enkte högra nampn en slikt
ok lotho sik nöghia at föghe rikt
Konung magnus ville gudi til tienist giwa
eth sit barn ther renlika skulle liffua
Tha wart i stokholm howat aff makt
swa at manz hierta giorde sakt
Ok mykla gläde hwo thz saa
Hertogen aff brwnswik war ther tha
Konung birger war ther til riddara giord
rät vpa the sama jordh
ther thz kloster stander nw aa
marge dande men waro ther tha
han wart riddare aff sin fader
nw er ther eth kloster en helager stader
sidhan ward aff konungs birgers hand
en förste riddere aff främade land
Hertugh albrikt aff brwnswik
en stolt herra ok höwelik
Sidhan wart ather aff hans hende
wel fyretighio riddara för han wende
sidhan wart ther skemptan ok bohord
ä til herrana gingo til bordh
Ther war tukt ok ädela siidh
ok all the gläde man torffte wiid
sidhan war ther en höwelik danz
en dell aff daghin mz han vanz
Sidhan loot han ther eth kloster göra
ok mykit tymber saman föra
ok sampnade magen tymmerman
the bygdot wel thz staar ther än
taghar thz kloster thz war bygt
oc thz war alt wel komit til lykt
The gaffwo thz sancta klara
hans dotter war tha a siätta ara
han redde kost mz digher win
ok gaff ther swa sina dotter jn
lagde ther wnder fiske sio
brytia ok qwerna ok landbo
ok andra manga godha lagha
thz the haffua yffrid i thera dagha
A norra malm thz kloster staar
ok haffuer ther standit markt aar
sidhan sköt honom gud i hugha
fore sina siel ok synne husfrwa
A en holm heet kidha skäär
eth kloster loot han mwra thär
swa wänt ok swa höwelikt
at i hans rike war ey annat slikt
kyrkian er wään ok stoor
ok hauer en fagran liwsan koor
swigbogane äre alle lagde mz gul
ther er mykit folk i tha hon er full
thz kloster gaff han barfötta bröder
ther badh han leggia sik tha han var döder
Jnnan arbogha biryade han tridia
the mwnka matto gerna bidia
at han haffde liffwat twsende aar
medhan han thöm swa wilgioger war
j lincöpunge war thz fierda bygt
han byrgiadit ä nar thz warder lykt
Ok gaff the bröder ther waro tha
ä mädhan thz kloster thz matte sta
Tha äro the skylloge at bidia for honom
honom er tess heller hymmerike j wanom
eth frwe kloster widh skäninge näss
huat got man siwnger ther eller läss
ther giffui gud honom aff sin deel
thy han halp ther manlika till
The flutto thera kloster aff stad
ok sattot ther som konungen badh
vpa eth näss widh en sio
ther haffua the wänare stad at boo
Han lagde ther then första steen
thz war the frwor enkte i geen
han gaff them ther redho i händer
hundrada mark sölffs alla i sänder
Tessa almoso ok andra slika
the möta honom nw i hymmerike
Konung magnus atte sönir thre
wtwalde förste waro twe
birger heet then älster waar
Man sagdo at honom til retta baar
at wara konung epter sin fader
Helsinga borgh er en köpstader
Ther möttos konungane oc haffdo eth hoff
them samde wel tess hawe gud loff
thera barn gaffuo the ther saman
Her stander alles thera namen
Erik heet konung eriks son
hans syster märita swa heet hon
hana gaffuo the konung erike magnus syni
tha skildes hon wid sin sytzskene
ok war i swerige mangt eth aar
för än henna bryllop waar
Jngeborge gawo the erike amot
hon ward drotning ok dana boot
hon bätrade huart thz mall hon horde
swa som henne til retta borde
hon styrkte gerna rät oc skäll
gud i hymmerike haffue henna siäl
Konung magnus doo i wisings öö
thz lastade mange at han skulle döö
Han gaff godhan rät i sina liffdagha
mykin frid ok starkan agha
The men ther illa plägoda göra
them wille han hwarken see eller höra
Taghar han pröwade hans soot var swa
stark at han matte ey vndan gaa
Tha walde han för än han doo
een visan man hull ok troo
Then ther rikit skulde första
thy at hans barn waro al sma
Ok antwardade honom i hand
husfrw ok barn oc all sin land
at han skulle rada ok fore them see
som gud ville han ok thee
ädhla herra i rikeno bodhe
at the giordo som han them trodhe
Til hans synir komo til sin aar
konung birger Erik ok valdemar
sidhan badh han them at the skullo han föra
til thz kloster han loot siälffuer göra
Til stokholm tha fördo the han
honom fölgde mangen ädla man
fore högha altare growo the han nider
huat got man siwnger ther ella bider
ther late gud han sin dell aff faa
huat got ther görss medhan thz ma staa
Tha wart herra tyrghils knwtzson
en witer man ok samhäldogh
bönder ok preste riddara ok swena
tha drogho alle tha wel ower ena
Frygd ok danz ok thorney
Korn ok flesk thz skortade ey
Sill ok fiisk kom yffrith til landa
tha stood rikit vtan wanda
mz fridh oc nade ok med säät
engen thorde androm göra orät
Tha wart konung waldemar ater fangen
a nyköpungs hws lotho the gangen
Osmiddan ok vtan häfft
ok fingo honom huat han gaat kräfft
Han haffde sith stekara hws oc sin stowa
ok sith herberge han skulle i soffwa
the fingo honom smaswena ok kämenära
the honom skullo til thiänist wära
at sätia hans diisk ok bära hans kaar
oc en dande man ther när honom war
Ther til saa huat honom brast
skulle man häntat a ena rast
man fik honom gerna huat han kraffde
vm man thz ey a huseth haffde
Man loot honom godh kläde skära
ä slik honom höffde wäl at bära
mz klede ok kost the pläghadin wäl
ekke swälte man honom i häll
Tho matte han ekke lenger gaa
än swa som han vt i husith saa
Jonker erik lotho the ok faa
for then skuld giordo the swa
än tho hwarist thz war forliket
tha jäwade herrane om riket
vm annar thera kome til walda
at han skulle riket fore them halda
The fördon til stokholm oc satton ther
vpa thz tornith i hwsit stär
Ok lotho han lidughan ok lösan gaa
ok lotho hans disk fulwäl staa
i konungsins stekerhws redhis hans maat
ä tholik kost som konungen aat
Tha gaff man honom a hans bord
ther til gläde ok fagher ord
Tholik dryk man konungenom baar
slikt sama loot man i hans kaar
Tho haffdin ä starka gömo widh
swa at han kom ekke aff tornit nidh
yffrit hade han kläder ok brödh
ekke swälte man honom til dödh
Sidhan stod swerighe swa
wäl thz skal seent bäther staa
Sidhan foro the til hedna landa
ok lösto skadha ok mykin wanda
The hedne men gingo them alt affnär
thz war thera mesta ärende ther
Ok bygdo eth hwss a then ända
ther cristin land ather wända
Ok hedhin land taka widher
ther er nw swa goder frider
mere liise ok mere roo
ok flere the ther a gudh troo
Ther hws heter wiborgh ok ligger öster
thädhan warder mangen fange löster
Thz hws er hedna manna atherhald
swa at the haffua ther nw mynne wald
Rytza än the haffdo föör
vtan fynna skadha för sin dör
The lotho thz hws alt mwra aff steen
ok sidhan foro herrane ather heem
Ok satto ther en foghota then
ther wel thorde sea vredha men
ok wid hedningia war ey alt oblyger
Han twingade karela swa vm side
Ok alt thz ther vnder laa
mz fiortan gislaslagh stora oc sma
Kekes holm han war tha wnnen
mz crisna men ok stodh obrunnen
Ther wart mangen hedhin slagen
ok skutne i häll then samma daghin
The ther fangne wordo aff them
them fördo the til viborgh mz sik hem
The crisno willo tha qwarre bliwa
some ok some heem fara
ok föra them kost ather i geen
tha ward thera forman alt offseen
Ok rytzane reddo sik mädhan til
som then sin skada hempna wil
Oc them wart mädhan koster faat
ok rytzane komo tha affbraat
Ok stormado bade nat ok dagh
thz haffdo the crisne wel haft fordrag
sex dagha liffdo the vtan maat
thz er wnder at nokor man thz gaat
sidhan gingo the wt at stridha
ther war ä tess wär at the lenger bidha
Thy at the haffdo afflitla makt
ok annat thz the waro ner döde aff smakt
rytza fingo ther storan skadha
swa som the fanga ok alla stadha
huar vplenzske koma saman ok the
then tha er rytzsker honom er we
The crisno wordo ther alle slägne
j häluite warda the ryza fägne
at the crisno skulle swa mykin skade skee
ther komo ey vndan vtan twe
Sigge loke bleff ther dödh
gud giffue hans siel hymmerikis ööd
Ok huar then cristin man ther doo
fore gudz skuld ok the helghe troo
sidhan haffua rytza holmen hafft
ok bygt han fast mz mykin krafft
Ok säth ther a wisa men ok froma
at the crisna skulo them ey nermer koma
Konung birgers bröllop waar
ther epter jnnan thz tridhia aar
j stokholm war tha mykin gläde
oc var thera bröllops klädhe
aff baldakin ok bliant
ther mz lösto lekara thera pant
ther war margen ärlik räkky
ok baro thera örss fortäkky
aff baldakin ok sindall
ware ther gawion eller persefall
The gato sik ey bäter skikkat
konungsins baner war ther vtstikkat
en gylt loghe mz tre hwita bara
ther vnder marge ädla wara
the ther konungenom til hördo
en riddare hans baner förde
bade man hörde ok man saa
pipara bombara ok trwmpara
The giordo rusk ok mykit bangh
aff örss war stöff ok mykit trangh
ok marger war ther illa ridhin
then dagh war meer än halff lidhin
för än ther war änt thz behordh
ok the herra gingo til bordz
Ther war godh kost ok ädla siid
ok all the gläde man torffte wid
miöd ok öll ok kerssedrank
ok wiin bade röth ok blankt
Ok stolte herra baro thera kaar
swa som them til retta baar
Ther war engin glade affaat
then dagh forgik tha kom the nat
huar man sith herberge sökte
huar giorde swa som honom tökte
summi drukko oc summi gingo at sowa
a gatonne slogho sik the bowa
arla vm morgonen daghin kom
marghin hälade stolt ok froom
tha var i hertogh eriks rota
bade riddara ok riddara nota
Först villo the messo höra
sidhan loto the sin örss fram föra
j hertogh eriks herberge war tha howat
hans tokt giter engen man fullowat
elle sakt huro mykin hon war
hans milla hierta ok blid antswar
thz fägrade alla hans gerninga swa
som gul the stena ther jnnan sta
Konungen bidhade ok ey tha lenger
eth baldakin a fyra stänger
war ther vänlika wth spreet
eth thz venasta man haffuer seet
Thz war tha ower konungenom fört
mangt örss var ther a sidho röört
swa at thz foor i sprung ok i hyrte
swa at een ower then andra styrte
vpa then platz ther konungen hiolt
i mykle äro blidh ok stolt
man saa ther vtan til koma ok fara
riddara ok swena en höwelik skara
hans broder hertugh erik
ware thz en engil aff hymmerik
han skipade sik ey bäther än saa
huar man badh wel for honom ther han saa
han wart tha riddare aff konungsins hand
sidhan marge andre af främada land
Drotningen merita ville ey annat hawa
aff konungenom til morgon gawo
han badh lööss magnus algutzson
nw liffuer engen man thz moon
henne takkade huar then man thz hörde
fore then ädlaheet hon tha giorde
Om pingisdagha ther epter wara
tha wille marskalk törgils fara
aff konungsins vegna hafde han räth
then vänasta skiphär man hauer seet
ok ville the hedno ey lenger skona
foro tha ok bygdo landzkrona
mz xi hundradha styre men
thz forma wel konungen aff swerige än
Jak tro wäl at man aldregh saa
flere godh skip i nyo än tha
ther er ok een swa ädela hampn
at bord vid bord ok stampn vid stampn
lagdo the ther bryggio läghe medhan
swa at engen storm dreff them thädhan
mällom nyo ok swärta aa
ther villo the at husit skulle staa
vpa eth näss the möttos badha
thz wart them allom tha til radha
swa at nya hon raan sunnan wider
ok swärto aa ran nordan husit nider
Tagher the rytza thzta spordo
ena starka reyso the tha giordo
bade a skip ok swa med hesta
ok vänto at the skullo göra thera bezsta
Tha willo the crisno ena reso fara
ok villo the hedno ey lenger spara
gawo wt ena reso mathelika stoor
the wp i hwita traskit foor
Atta hundrad folk oc ekke meer
thera forman heet haralder
Ekke haffdo ther ther mere makt
aff en holm tha war them sakt
wäl twsanda hedninga lagho ther aa
tith haffdo the huxat ok vildo them sla
hwita träsk er som eth haaff
swa som bokin sigher här aff
rytzland ligger östan sunnan til
ok karela nordhan swa at sion them skiil
Tha the komo swa lankt fra thera här
som xxx viko sio lankt är
Tha waro the ey halwäghis kompne tiith
wäderith bleste ok sion gik hwit
Tha kom en storm ok bleste swa
at the matto näpplika landit faa
karela land the tha sokto
ok komo til land om ena otto
vider eth torp widher ena aa
swa som man först til daghin saa
Haffdo the sin skip ey a landit dragit
tha haffde them sion all sunder slagit
Ther war mangen man water ok trötter
ther lagho the tha fääm netter
drapo ther folk ok brendo thera by
ok manga vsko gambla ok ny
The huggo sunder thera hapa ok brendo
tha fingo the lugn ok ater wändo
Thy at the hado vpätith thera maat
swa at han wanz tha ey lenger aat
Tha the koma ather til pekkinsäär
tha laa thera eghin forvardh thär
summi lagdo sik tha ther nidher
ok summi foro til adelhärin nider
Ena stund som the ther lagho
ok the wt med landit sagho
Tha sagho the ther koma farande
meer än twsende lädior alla warande
Ther dugde ey tha bidha lenger
man weet gerna sith synasta tha som tränger
Ok lotho tha flyta for strömen nidh
the rytza giordo aff thörran widh
flota högre än nokor hwss
ok satto i eld swa at han bran liwss
ok loto swa nid för strömen ränna
ok hugdo ther mz thera skip at brenna
flotane staddos fleste vp aa
een stoor fora jnnan älwenne laa
hon war ther fäst for then saka
at flotane skullo ey a skipin vraka
Then tiid rytzane komo tiith
man saa ther marga brynio hwit
thera hielma glimado ok thera swärd
jak tro the foro ena rytza färd
The haffdo trätigho twsend folk
ok eth twsend swa sagde thero tolk
The vplendzsko waro mykit färre
ok rytzane waro mykit flere oc wärre
The lupo til storms til en graff
ther drogho ä twe then tridie aff
vpa then graff ther stod en gardh
ok atta bardfriid med wiikskard
Then graff gik mellom tweggia aa
ther jnnan wiid all härin laa
Helsinga lagho alle jnnan en hoop
widh sudre ändan at then groop
Ok rytzane lupo rät fastlika till
rät som the willo sighia jak will
ther ower vtan hwars manz taak
huat helsingen sköt hiogh eller staak
Tha vildo rytzane ä halla sith krii
tha skipto hoffmennene sik ther j
matias ketilmundason mz sin rota tha kom
en vnger starker helade froom
henrik van kyrna ok jwan
The slogho tha rytzane ther bort fran
peder vnge porsse ok the flere
swa at thera rote ward tha mere
ok gingo til thera ower the graff
en lithin stund för än the wisto aff
tha war rytzanne kompani
mellom thera ok grawena wel slikt tii
Som tesse vplenzske waro
än wardho the sik tho at hwaro
Ok huggo sik gönom thz hedna vthet
swa at marger rytz fik rödhan swet
ok komo alle thädhan vtan skadha
alle hem til thera mäio stadha
Väl tio tusend rytze jnnan en rota
hiollo vnder en skogh vider en brota
som en sool swa glimadho the
ok hiollo ok sagho husit vp a
en cristin sagde jak wil besta
en aff them bezsta aff allom them
ella han före mik fangen mz sik hem
Swa frampt at marskin mik thz lowär
tha wil iak väkkian vm han sower
Ok ward tha raslika til redha
ok loot sith örss vt för sik ledha
loot thz fortekkia sik husin skoo
ok stappade maklika ower en broo
taghar han kom vtan then renneboom
tha vände then stolte hälade sik om
Ok badh sina sälla heela liffua
vil gud oss ewintyr giffua
j skulin mik här ather see
ok en annen mz mik thz ma väl ske
skal thz ok ganga ower mik
thz stande til gud j hymmerik
Drotzet matius var tha swen
han war then som stappade en vid en
wiiste fram en tolk hans erende bar
ok hörde thera rytza antswar
Han sagde her haller en ädela man
en aff wara bezsta tha er han
han haller her all redho oc bidher
ok vil bestanda en then bezsta aff ider
Om liiff gotz ok fengilse
han haller her när thz maghen i see
stinger nokor aff jder honom nidher
han giffuer sik fangin ok fölger ider
Faller ok nokor aff jder om thz skeer
göre honom thz sama han bedis ey meer
wy seem wel han haller här
ok hauer oss stappat yffrid när
Ok rykto tha saman ok talados widher
konungin sagde er nokor aff ider
honom wil besta tha huxe sik om
wi seem thz er en hälade from
Jak weet thz wel thz er ther mz änt
the haffua oss ey then versta sänt
Jak tenker ey annat hwo honom bestaar
wy faam the tidhande honom misgaar
The rytza swarado wy takum ther ey til
her er engen honom bestanda wil
Han hiolt ther ä til nattin kom
sidhan wände then ädla man sik om
Ok reedh ather heem til sin här
han wart wel vntfangen tha han kom ther
Jak loffuar then häladh for sin könheet
litit lowar iak the snödo hedna vthet
The rytza toghot tha jnnan en dagh
ella haffde ther warit eth manzslagh
The vplenzsko willo tha hawa striit
swa frampt vm rytzane haffdo biit
The rymdo tha bort vm ena nat
ok sagdo at the haffdo tith komit alt affbrat
Tha husit war bygt ok wäl hannat
ok wel spisat ok wel bemannat
Tha wille adilhärin heem
en godhan forman satto the them
En godhan riddare heet her sten
ther med vändo herrane ather i gen
try hundrad folk lotho the ther aa
bade thz störe ok swa thz sma
tw hundradha men wel föra
ok hundrada ther arbeide skullo göra
The mälta skullo bryggia ok baka
ok the om nattena skullo waka
Tha sägilde thera hoffwod här
vtan amynnit ok lagdis ther
Lagho ther ok biddo böör
swa som mangin man än gör
Then tiid böör matte ey koma
tha fortröt thz the hälada soma
Matius ketilmundason ok hans kompani
vnge raske hälada frii
The villo ä nokot haffua til handa
ok loto thera örss föra til landa
ok ridho tha mz här ok brand
gönom inger ok watland
ok brendo ok hioggo alt nider
ther sik villo ther säthia wider
ridho swa til skips ok sigildo til landa
the hedno satho ather oc rördo i branda
The komo hem om sancti mikels tiidh
konungen vntfik them wäl oc war all bliid
Drotning märita tha i kyrkio giik
epter sith första barn hon tha fiik
han han heet jomker magnus
han war födder a stokholms hws
The ather a landzkrono waro
villo mangt hawa thz the vmbaro
Somarin haffde thera kost rööt
ok thera miöl laa saman stööt
hwsin waro ny ok miölet war heet
ok vrnade sköt thz war them leet
Ok maltid laa mykit saman oc bran
ther aff fordarffwadis marger man
The fingo tha ena kranka soot
skörbiwgh gör engom manne goot
Swa som the owir bordith satho
ok syntos helbrygda drukko ok atho
Tha fioldo thera tänder a bordith nider
huat menniskio matte hallas ther vider
The bliwo ther aff mange dödhe
at husit laa maxan ödhe
Tha gingo the saman ok kerdo sin wanda
viliom wy ey senda bud til landa
ok kunnogha marskenom wara wedagha
Jak weet han wil thz ey fordragha
at första skipin magha gaa
han lather her ferskan kost vpa
liffuande nöt swin ok faar
ok sender hiit helbrigda folk til war
Ok föra thz siwka hädan ok heem
tha swarade en riddare aff them
wy viliom ey marskins hierta gröta
gud ma tho wel war kumber böta
rytzane sampnado sik tha aff ny
Ok karela ok hedne men for thy
at thz husit war them swa lakt
at then landen haffdo enga andra makt
än the skullo sik ther vnder giffua
älla ok fly vm the willo liffua
Tha sampnado en wäldoghan här
Ok mz en liten rota komo först thär
Ok villo amynnet ather pala
thz war huseno swa nala
twa milo wegh eller twa wiko sio
huat man skulle heller ridha eller roo
tha the aff husit sagho them rida
tha wille tesse ey lenger bidha
vtan drogho thera tygh vpa
ey tiwgho saman swa waro the faa
Ok ridho ok villo vnderstanda
huat rytzane willo hawa til handa
The wisto aff enga andra lagho
vtan them som the ridha sagho
Tha the komo til thz amynne
tha sagho the engen man thz synne
vtan tymber huggit ok til dragith
Ok pala the skullo hawa niderslagith
Tha the sagho enkte til them
tha vändo the om ok villo ater heem
Tha haffdo the thera laghor lagt
tessa lund tha stodh thera akt
at the skullo ey husit ather faa
Ok skullo them fanga eller slaa
the hiollo j skoghin ekke fierre
hundrada rytza waro j hware
The crisno lotho til thera staa
ok hioggo sik genstan gönom twa
J tridio haldit wart han saar
herra sten thera forman waar
tha komo the gönom them alla tree
marghom rytze giordo the wee
the rytza fölgdo them alt med
thera hielma klingado som thz stedh
ther man pleghar aa at smidha
the haffdo ofräfle wider at strida
ä huilkin rote til thera foor
war han litin eller stoor
the satto them ä fra sadlana swa
at the matto wel taka til foot at gaa
the fölgdo them heem alt til then port
sidhan vändo om rytzane ok ridho ater bort
Ther epter tha ward husit belakt
med rytzana ok mz thera makt
Tha rytzane komo än waro the tha
sextan före men ther aa
rytzane stormado nat ok dagh
ther gaffs wt margt eth anxlikt slagh
The crisno waro faa ok husit war wiit
the hedno skipto opta ok tiit
en rote gik til ok annar fra
swa loto the dagh ok nat at gaa
The crisno wordo tha swa trötte
j maghin wäl prowa huat thz sätte
hwa som ärffwoder dagh ok nätter
thz er ey wnder at han warder trötter
Ok hauer enkte tholl eller bidh
han tholl ther ekke lenge widh
Tha kom eld i husit ok bran
ok rytzane gingo jn man wid man
Tha rymdo the crisno aff then wära
ok jnnan en kellare ok wardho sik thäre
sommi bliwo ok a wernen dödhe
ok wordo tha skilde aat ok ströde
Huar bleff döder i synne vra
Marger wart ther dräpin som siwker laa
Herra sten talade til rytzana swa
pläghin i ey godha men at faa
Lagdo fra sik sin wapn ok villo sik giffua
thy at hwaryom war kärt at liffua
wy kunnom wel träla i wara dagha
ärffwoda bära lypta ok dragha
Torkil andersson swarade tha
gröt ey marskins hierta swa
en rytz sköt han med eth spiwt
aat brystet in ok at ryggen wth
Swa at han styrte nider i stadh
sidhan finge the i källaren waro eth badh
en from hälade heet karl haak
hans eghin sälle han i häll staak
han haffde rytza kleder vpa
ok ville jn i kellaren gaa
han wart thy dräpin at han honom ey kende
gud laste then högha skada ther hende
gud önke then jammerlika nödh
swa marger helade ther bleff dödh
Tha waardo the sik i kellarenom swa
at rytzane kunno them ey faa
för än the sworo them edha ok badho sik giffua
ok loffuado them tro at the skullo liwa
ok the skullo them fanga oc mz sik föra
ok engin skadha thera liffue göra
Tha gingo the wt ok gawo sik
gud giffue thera siäll hymmerik
Ther tholde dödh vpa then wal
ok önke thera jammerlika misfall
at them skulle swa jlla til handa ga
at hedne skuldo wald ower them faa
Tha fangane waro skipte ok thz war änt
ok haffwona bytto ok husit bränt
Tha foro rytzane alle heem
ok fangana fördo the bort mz thöm
thz war litith ther bleff obrwnnit
tessa leedh waar husit wnnit
Thär epter a thz tridhia aar
eth hooff i suderköpunge war
Swa höwelika wänt ok riikt
gathe jak thzta wägith swa liikt
at engin sagde at jak haffde vreth
The herra ok första haffdo sik klät
mz baldekin ok dyr kläde
ther war frögd ok mykin gläde
mz godh kost ok ädla sidh
mykin aghe ok starker fridh
swa at men sagdo som wiit hawa farit
ok manga stadhe haffwa warit
the gaffuo thy tess priis ok looff
the haffdo ey seet eth vänare hooff
Konung birger kronadis thäre
mz mykin priis ok digher ärä
Hans broder hertugh wallemar
wart riddare ok hans bryllöp war
thörgils knwtzsons dotter han tha fik
thy weer at henne sidhan misgik
thz hon skildis wider sin man
han wid hona ok hon wid han
the lekara fingo ther dyra hawo
örss ok gangara ok andra gawo
klede ok sölff ok andra handa
Swa at the foro blide hem til landa
Här sigx at hertugh erik hade fäst
en jomfru han vnte bezst
The vänasta ther man matte see
konungsins dotter aff Norighe
Jak tror at hon ey aldre waar
än tha wp a sith fämpta aar
Konung hakon sende tith breff
ther stodho i fagher ord ok geeff
Ok hälsade hertogh erik
badh han om jwlin wara mz sik
Ok skulle ey lenger bidha
vtan genstan fra thz howit ridha
ok til hans thz mesta han formatte
The bröder skildos aat wäl saatte
Konungen han foor sina leed
ok hertogen til norigis reedh
Drotzet abiörn med honom war
ok herra the honom til retta baar
herra matius ok herra aruidh
The riddara haffdo tha til siidh
The fölgdo ä tha thera retta herra
thz ginge til bäträ älla wärra
Greue Jacop kom ok j hans färd
han vntfik honom wel som han war wärd
Tho at werldin gik honom illa i hand
tha haffdin tho at hwario borga oc land
Ok war en ädela herra boren
tha han war vt aff danmark sworen
ok andre hälade fultryffne
the aff danmark waro fordriffne
peder vnge porsse ok andre flere
swa at hertogans rote wart tha mere
The fölgdo alle tha gerna honom
thy at honom war konungsins dotter i wanom
swa at han förde en wänare rote
riddara ok swena ok riddara nota
Til oslo til then stadh
Han giorde swa som konungen badh
huar man honom ther wel vntfik
ok konungen vt mot honom gik
ok vntfik han med mykin heder
for thy at han war ther siellan seder
Thy vndrade folkit mykit a han
ok sagdo er thz then ädela man
Then mille hertugh Erik
ok huxade manger wid sik
gud haffuer han wel til verldena skapat
ther the haffdo swa lenge vpa han apat
Tha bad honom got huar man honom saa
gud lathe hans vilia her wel gaa
Ok läti han framme huat han wil
ther giwi gud honom lycko till
Tha gik han tiit som drotningen war
mz tukt som honom til retta baar
hon vntfik han wel som hon wel kunne
mz söth ördh ok rodhom mwnne
The aff hiertans kerlek gingo
Huro the then ädla första vnt fingo
Thz faar jak ey sakt en tusende dell
for thy mik wintz ey konst ther tell
Ther widh liffdo som the haffdo hogth
med heder ok ära ok mykin tokt
Herra vinzleff laa ther siwker ok doo
fämpte jwla i osloo
Til varfrw kirkio the han baro
the ädla herra som ther waro
Ok lagdon fore högha altare nid
som än er j margom landom sidh
Thz man pläghar herra wel begaa
the kunno ey meer aff werldenne faa
Nyonda dagh jwla han orloff took
som här star scriuit i thenne book
mz tokt ther honom aldregh brast
Konungen sagde thz er mik last
ath i vilin ey wara her jwlin all
Han sagde thz era swa myn fall
Thz iak giter her ey lenger biit
jak wil ok see huat hema er tiit
wiltu tha här ey lenger wara
tha late gud tik wel at fara
Ok läti tik lykko ok äro skee
ok vnne mik tik sköt athersee
mz frögd ok gläde som iak tik an
tha gik then ädela wise man
Til drotningena ther hon stodh
tha sagde thz ädela rena blod
Faar wel son ok jwla broder
Han sagde myn kere sötha moder
nw wil jak giffua jder gudi j wall
fore jdra dygd swa marghfall
ther iak hauer aff jder rönt ok seet
ok mykin gläde j haffwen mik theet
Min tiänist er jder hwar iak är
Hon haffde han i sith hierta kär
for vtan allan falskan sidh
swa rönte han tha han torffte widh
Han helsade huar then man han saa
the frwor gingo alla ath staa
ä hwar i sith windogh
mz käran vilia ok godhan hogh
Ok sagho alla epte honom
Honom war fulgot herberge j wanom
ok laso alla for honom ok badho
at gud skulle med sin nadhe
sända han wel til landa heem
tessa lund skildis han widh them
Ok reed swa thädhan ok hem til landa
Huat han sidhan haffde til handa
thz warder ider framdelis sakt
til dygd ok äro stod all hans akt
Herra törgils knwtzson war än tha
wälloger ok fore rikiit saa
Ok fore them bröder alla tree
J tyzland war een the
grewa dotter ther han badh
aff rawensborgh eth hws en stadh
Hon war honom wänlik förd til landa
mz gul ok klenat manga handa
peninga ok sölff j godha liit
tho haffden meer hema än han sende tiit
han haffde ok för en hustrw aat
hon fik soot ok doo affbrat
Thy sath ogipter magen dagh
nw bygde han annat hionalagh
J stolholme hans bryllöp war
godher koster war ther ospaar
wider hwar then man tiit war komin
vm morghonen gaff brudgomen
synne husfrw til morghon gawo
eth gotz thz hon wille hawa
hoffwodh gardin heter gum
och ällowo garda liggia ther vm
Ok godha qwerna ok landbo
Oldenskogha ok fiskesio
Ther aff skulle hon sik kleda oc föda
vm hon liffde effter hans döda
Tridie daghin bröllöpit var lidit
ok en dell aff folkit bort ridith
Tha gingo the herra ok talas widh
jnnan eth hwss ok sattos nidh
Törgils knutzson borde tha til
gud veth wel at jak gerna wil
jdher allom brödrom til tienist vära
huat jak veet ider til heder oc ära
thz vil iak göra huat jak ma
nw hopar jak orloff aff ider faa
at jak ma vider mit eghit boo
jak torffte wel vider nade ok roo
jder fader fik mik ider i hand
ok idra borger ok idher land
jak hauer them lenge fore seet
är thz annet än wel thz er mik leet
er thz ok wel thz er for sik
thz er engom swa liwpt som mik
h[auer] jak gotz sidhan köpt
eller ok sölffuer saman stöt
Thz star alt til idra nade
ok giwin mik huat ider warder til rade
Ok takin en annan dande man
then wel wil ok then wel kan
ok wnger er oc ärwdha ma
alderin taker fast at mik gaa
Thy wil iak orloff aff ider haffua
ok tigger iak thz for ena gaffwa
oc tiänar iak ider gerna thz wet wel gud
ok koma til howa tha jak faar bud
The swarado alle mz enom mwne
wy haffwom engen then swa kunne
wel for rikit se som han
for thy han er en sniäller man
Han see fore konungenom fram a leed
kronnonna äghor äro lang ok breed
Han wet wel hwar hon atskil
ok thz hertogomen hörer til
Hertogomen er thz wrdit til radha
mz gudz tröst ok konungsins nade
The wilia haffua thera hertogadöme
bade bröder som them wel söme
ok taka til drotzeta hwem the gita
tha sagde hertughin engen wita
then them ware swa wel rätter
Som herra abiörn om han mik sätter
Tha faam wy honom wara syslo i hender
vm oss thz engen man forwänder
Marsk törgils tha fore konungen saa
Drotzet abiörn fore the bröder twa
tha stod rikit ärlika wel
bönder liffdo widh räth ok skäl
herrane styrkto friidh ok sät
engen thorde göra androm vrät
wtlenzske men the bado the
at vsämia skulle i rikit skee
Thy wär thera bön wart alt ofsan
thz galt mangen dande man
formannomen sampdo ey badhom aa
tha took jlla i rikit staa
(En annan textversion inleder: «Aranes thet war eth fästä»)
Tranes thz war eth fästä
ther waro the bröder alle geste
marskin haffde them allom budit til sin
öll ok most miöd ok wiin
war allom mannom ther ospart
hwat man talade openbart
thz kunne almogen wel forsta
vm morgonen talade konungen swa
til sin broder hemelik
En tingh tha er komen for mik
jak sigher ider wel huat mik er sakt
tessa lund tha star idher akt
at i vilin wt aff rikit fara
Ok wilin vpa myn skadha wara
är thz swa tha warin mik widh
vilin i ok haffua med mik frid
Tha giwin ider breff ther aa
jder insigle skulo ther fore staa
at i skulin mik enktet wara amoth
tesse breff han scriwa loot
Ok waro til redho tha i stadh
alla leedh som konungen badh
Haffde han ther a mote mält
tha war eth radh swa saman fält
Ok war komit yffrid när
at konungen wilde hawa dwalt han thär
Thädhan foro the alle sänder
helsados wel ok tokos j hender
folkit took sik sönder ströö
konungen reedh til wisinxöö
Ok hertogane ridho til rakkaby
Tha komo ther breff ok bud aff ny
at the skullo thil konungen fara
ok skullo siälffwe antswara
Ok redha sik aff then saak
ther man talade a thera baak
Herra abiörn ok herra aruidh
the trösto ey wel a konungsins fridh
The ridho tha annan stadh
tinghat som hertogen bad
Tha hertoghen til konungen kom
hans klede stodho honom höuelika om
hans liiff ok alle hans lidhi
honom fölgde tokt ok ädela sidi
han helsade konungen höuelika
han swarade honom litit ok dröuelika
Ok bad en biscop tala sin ord
ok endat för än wy gaa til bordh
biscopin han sagde ney
jak er en prester ok ma iak ey
takin ther til en annan man
ther ider ord bäther tala kan
en riddere borde tha til ok sagde
ok hertogen stod ä qwar ok tagde
The första sak myn herra ider giwer
thz torde engen göra then nw liffuer
i swerige thz som i latin göra
j lathin kost vt aff landit föra
flesk ok smör korn ok roogh
jak vndrar hwi ider kom thz i hoogh
medhan min herra haffdit forbudit
i haffwin ider ey jämt vmskudat
Thz i vilin göra myn herra a moth
nw er ofsent at radha a both
Han giffuer ider ok en annen saak
fore widermödo ok vmak
Thz han hauer hafft aff idre högferd
han ware thz ekke halla werdh
aff ider at haffua älla androm sidher
j haffin reeth hans hierta at ider
thz i ridhin med wenkte hand
mz hans owinom gönom hans land
i haffin konungsins edzöre forbrutit
i haffwen ther ey swa mykit i nwtit
älla ok niwtin fram a leedh
swa frampt at konungen er jder vreed
Then tridie saak er tesse häre
myn herra konungen ower ider käre
jder riddere slo hans portener
som hans hws gömde ok honom war kär
for thy han wilden ey latha jn
han fik en pust wiid sina kin
honom tokte som hans öra bran
han sigher at han thz ey än forwan
Thz ware mykit bäter fordragith
ok konungsins hion ware oslagith
tha ware ider saak ey swa högh
nw er myn twnga ey swa slögh
at iak dömer nokon räth ther til
vtan konungen göre som han wil
Then fierde saak tha er thzta
jak weet ther komer aff en trätta
thz haffuer warit ok är ok än
thz en herra ok hans män
at the taka eth torney
hwat thz waller thz weet jak ey
huar idre men koma saman ok wy
ärom wy halffwo flere än j
tha wardom wy trodhne nider
ok tappom alt thz wy sätiom wider
thz görin i alt for eth haat
herra matius er ther höwitzman aat
Ok andre flere the jak weet
konungenom alt til smäligheet
thzta er then saak han käre til ider
nw er jak en then gerna bidher
til myn herra konungen ider broder
thz han ware ider naduger ok goder
Tha stod konungen wp illa vreder
ok sagde som then man illa edher
Haffde iak ider ey hingat leet
tha skulin i hawa rasklika seet
Then räth ther hörde till
nw er thz swa at jak ey wil
jder ey lenger giffua friid
än i dagh til solin ganger nid
huar iak ider ther epter faar
tha within at jdher misgaar
Härtogh Erik took tha at swara
maghom wi tha feloghe hedhan fara
Konungen swarade haffwin ider hädhan
jak huxar ä ok nokot mädhan
Sjdhan wordo the wt aff rikit sworne
twe ädela förste ok welborne
The wiisto ey hwart the skullo a wända
tith thera kumber fanger en enda
Til danmark fiollo tha thera wägha
swa som vtdriffne men the plegha
at ryma tit the wänta sik hald
wel haffde konungen hafft tess wald
at hielpa them vm han wille
Ok trösta hertogh erik then mille
Ther a at konungen war hans magher
swa som then annars syster agher
Tha the komo tiit som konungen war
the giordo thz them til retta baar
gingo fore konungen at staa
konungen dröwelika a them saa
Tho at hwaro helsade han them bada
The sagdo herra a idhra nade
ärom wy nw kompne här
han sagde jak weet wel huat ider er
Thera ärende ok thera faall
them wiiste konungen görla all
Thz konungane hiöllo bade saman
thz tokte them wara enkte gaman
thz konungen ville ey mz them halla
thz monde drotning merita walla
Tha wart Nycöpung belakt
aff konungsins mannom oc hans makt
Thz war i skiotan tima giwit
som her star i bokenne scriuit
Ther epter jnnan skaman riid
rät then samma somars tiid
Tha wart eth hooff i fagradall
ther war aff härrom fulgot wall
konung birger tiit först kom
ok mz honom mangin helade froom
Ther kom ok drotning märeta
konungen aff danmark kom ok tha
med riddara ok swena en vänan skara
ok sagh man fore konungen fara
pipara bombara ok trwmpara
man hörde them lankt för än man them saa
Tolff bluss man fore honom förde
ok tolff riddara han ther giörde
Lekarom gik ther wel i hand
thera tekkia ok thera ränne wand
war brwnt ok halfft baldakin
ok wel fodrat mz ykorna skin
Taghar thz behord thz war änt
oc the haffdo thera örss swa ränt
Ok swa howat som the haffdo hukt
tha giorde konungen sina tukt
Ok gik tiit som drotningen war
hon giorde som henne til retta baar
gik wt a mot sin broder
the waro sytzken vm fader ok moder
sidhan gingo the herra ok taladis widh
hwar som haffuer tholl ok biid
Ok hooff tha er thz halfft wit
hertogh Erik wille ekke tiit
for thy at konungane willo bade eth
Ok haffdo bade jamgerna seet
at annar skulle radha som han
thy war then ädela wise man
ekke ther tha mädhan
tho at hwario war han ey lankt thädhan
Ok hörde huro hans datingan stodh
Tha han horde at hon war ey godh
The toko then wäghin til norigis laa
ok lotho konungen thz forstaa
at the waro kompne a hans nade
vm gud gaffue honom thz til radha
thz han wille them halla ther en stund
til werldin skapada sik andra lund
Ok kärdo at thera broder haffde them fordriwit
fra thz gotz gud haffde them giwit
Ok thera fader hade them ärwat
ok ville them tessa lund hawa fordärwat
Ok vill oss enktet aff rikit giffwa
Hertoghin sagde om jak ma liffwa
eth aar jak skal i rikit jn
än tho iak komer ey thzta sin
Konung hakon swarade them wäll
mädhan konung birger ider swa qwäl
Tha warin wel kompne ey tess sider
jak wil forämpna mellom ider
swa frampt at jak thz giter
är ok konungen swa owiter
at han wil idher latha forgaa
jak wil ider hielpa huat iak forma
Ok länte them eth hwss en stadh
thz halp ok mykit at drotningen badh
at konungen skulle them wara goder
hon war them hwl som thera moder
Ok aff landit swa mykit han wille
tha took hertogh erik then mille
ok spisade slotet thz bezsta han gaat
swa at han war orädder eth aar vm maat
Thz hwss then stadh heet konung elle
ther er ey twa milo mällä
lödesa ok ather thär
swa ligger hwart andro när
Konung birger fik ther aff en frät
at hertogomen war husit lät
han sagde thz ligger oss alt affnär
nw weyt iak görla huro thz gär
Swerighe warder nw gest aff them
the ränna oss än i herbergit hem
Tha bygdo the eth hwss aff gulbergs heedh
starkt ok fast a tessa leed
at landit skulle haffua ther aff en tröst
tho gat thz litit hans vanda lööst
Tho waro hertogans men swa köne
hwo weyt huat heller er för än han röne
Litit för än lödesa braan
tha fingo the herra benkt laghman
j agnatorpe hema at sin
skulle man leta wt til riin
han kunne ey bätre hälade faa
än hertogane haffdo mz sik tha
Sidhan brändo the lödesa alt i röter
swa at summe men fingo tess aldre böter
Sidhan haffdo the ey lenger dwala
the gesto eth land thz heter dala
Ok bygdo et hws heet dala borgh
the bönder waro ey vtan sorgh
Ther skulle till bade bära oc dragha
oc ärwoda til bade näter ok dagha
til thz hwss thz war bygth
ok thz war alt wel komit til lykt
Tha konung birger thzta fra
tha sende han atta riddara
The som honom ware hulle ok tro
the lagdo sik nidh wid angna bro
Ok skullo the bro kasta ok werya
om nakor man wil i landit herya
Tha hertogin hörde at the waro thär
han sagde see huar her matius är
Ok biid han hiit til mik gaa
jak sigher honom huar han ma äwintyr faa
Herra matius han war tha gladh
ok gik til hertogans i samma stadh
hertoghin sagde war ey swa frii
for then skuld iak sigher for hwi
The haffua brona söndr brutit
ok tymberit er alt bort flutit
Thy weet jak ey huro tw komber öwer
herra matius sagde swa frampt iak liffuer
Tho at the haffdona alla bränt
jak skal öwer thz er ther med änt
Swa frampt iak finder a eth waad
jak söker them i thera bodha stadh
Han took mz sik them han wille haffwa
the haffdo en langan wägh at trawa
Tagher the komo til then aa
tha war swa mörkt at engen saa
een then annen fore honom reedh
the aa war bade diwp ok breed
ok war full ill jnnan at ridha
summi villo dagsens bidha
Herra matius sagde wy skulom her til
thz gange som war herra wil
thera örss the wodho ok stundom sommo
tha halp them gud at the komo
ower vpa thz andra land
en man gik swa illa i hand
thz han drunknade i then ström
ther gawo the aat enkte göm
thera fiande lagho alle vti en by
ok haffdo fore rägn ok wäder ly
The riddara alle i en gardh
ok hiollo ower sik en starkan wardh
Ther war tha jnnan gardin ränt
en eld haffdo the warman tänt
han laa mit a gardin ok bran
tha loop en thera wardman
til stuffwonna ther the herra lagho
tha hertogans men thzta sagho
thz hwss ther the herrane waro wt j
the sprungo aff örsen meer än ty
Ok lopu alle for the dör
tho haffdo the fangit budin för
at hertogans men waro swa när
tha ware bätre thädhan än thär
sommi fingo thera tröyor oc thera plator
wy seem nw wäl at illa lather
wy skulom oss här fangna giwa
eller oss er litin waan at liwa
Karl elina son wart ther saar
hörde til hertugh waldemar
The wordo ther alle hertogans fanga
ok loffuado gud at thz skulle swa ganga
at the fingo ey dödha men ok sara
flere än the tha waro
thera örss ok thera hästa
them fördo the bort alla the bezsta
harnisk ok plator ok annat meer
badhe kopar tygh ok tasteer
klede sölff ok peninga redha
tha took konung birger illa at edha
Then tidh han the tidhande fiik
thz hans mannom swa misgik
Ok sende tha breff til alla landa
ok loot sina men thz forstanda
ok badh them alla til redho wara
konungen wille ena reso fara
ok wille dala hwss beleggia
ther wille han engen man aff eggia
The giordo swa som konungen badh
ok möttos alle vpa en stadh
Annan tima widh angna bro
fore tio twsand man them forslo
badhe hoffmen ok bönder i bland
swa foro the gönom wermaland
ok haffdo kwmber ok mykit qwal
för än the komo bort til dall
tinghat swa som husit war
hertogh Erik ok hertogh waldemar
The waro tha til norghe ridhne
jak tror at the giordoth alt obidne
ok sagdo konungenom swa
ok lotho honom thz forstaa
at hwsit var belakt
tha sampnade konungen sina makt
ok fik hertogh Erik henne i hand
han drogh ok genast i thz land
tith som konung birger laa
tagher konungen thz fraa
tha redde han sik swa til
som then man ther stridha wil
Tha hertogh erik han kom thär
vpa ena halwo milo när
Tha wardh thz takit i en dagh
ok kom tha jnnan eth miwkare lagh
Ok forämpnadho tha ther sik
konung birger ok hertogh erik
Ok thera broder hertogh waldemar
huat them tha til retta baar
aff rikit thz skullo the ater hawa
ok konungsens hyllist ok hans gawa
hans klede ok hans gotz til laan
fore thera tienist thz er myn waan
Tessa lundh tha wordo the satte
thz giorde gud som bezst formatte
Konung älle haffde hertoghin qwart
wille han tighat eller ok hwart
han wille i norighe fara
thz wille konungen ey wider honom spara
til hans eller til annan stadh
huat thz war han konungen badh
thz war honom ekke swnt
vtan alt war honom thz wel wnt
Een tidh hertogh Erik badh
konungen then tiid han war gladh
gathin i mik wardbergh läth
thz ware mik fulwäl räth
konungen swarade ä hwat jak wil
Tha hörer thz grewa iacop til
Ville han thz fore sölffuer latha
thz ware mik wel til matho
konungen sagde jak giffuer honom wiist
sölffrith gither han hwsit mist
Grewin konungenom huset loot
thz war hertoghanom enktet amoot
han fik thz hertoganom i hand
ok ther med halfft halland
[T]ha jnnan thz samma aar
Tha skildis hertogh waldemar
widher sina husfrwo
som the skilias ther ey mogha
Saman wara fore the faall
jak kan them ey nw nämpna all
jak weyt at the ey skyldoss aat
fore osämyo eller ond laat
The haffdo tess gerna hafft fordragh
The skyldos fore gudzsitzwa lagh
henna fader haffde han hallit
til cristendom thz haffuer thz wallit
the waro vngh ther han them gaff
saman ok wiisto ther enktet aff
Tho loffuado biscopane them bade
at giptas vm them wordit til radha
[T]ha tok marskin vm sik at jäwa
medhan hertughin vil sin vilia hawa
at the skullo honom angist til dragha
ok war han varnader alla dagha
at hertoghin var honom ekke goder
han heet konungin sin broder
Han er myn broder jak er hans man
Jak hopes thz at engen kan
gita thz a mik fulfört
at jak hauer nokra sakir giort
vtan thz ware konungsins budh
jak ville at jak hade swa tiänt gud
swa som jak hauer tient honom
tha ware mik bätre löön i wanom
[T]her nest kom konungen til lena
ok mz honom mange riddara oc swena
Ok hans bröder hertogane badhe
tha lydde konungen thera rade
Ok loot herra törgils knutzson fanga
sidhan took honom at misganga
Jnne fore honom som han stood
han sagde ädela konunger good
Thz i mik snödelika wt giffwin
tess hawen i blygd ä mädhan i liffwin
hans dagtingan halp honom ey eth haar
then tiid mannenom misgaar
Tha er han taghan litet hörder
vm nattena var han thädhan förder
Ok wardh satter vpa een hest
ok hans föther vnder bukin läst
Thz giordo the for then saka
at man skullen ey aff them taka
Ok ridhu hender tiwidh
Ok räddos starkelika ofriid
aff hans frender ok aff hans magha
thz the skullo leggia fore them lagha
Thy ridho the bade dagha oc nätter
mangen ädela hester war ther trötter
för än the stokholm nadho
mange dughande men tha badho
wäl fore honom hwa han saa
at han skulle godha datingan faa
A stokholms torn satto the han
han giorde som en witer man
Optelika sin scriptamall
ok tenkte vpa sina siall
han wänte sik enga vndan färd
vtan at han skulle döö for eth swerd
Fore jwlin tha war thzta här
gen fastogang tha kom thär
herra folke jonson aff fanöö
ok sagde honom at han skulle döö
ok badh han redha sik ther til
fore thy myn herra konungen wil
tik ekke lenger latha liffwa
thy skulin i mik thz forgiffua
ath iak gör som konungen bödh
thz er mik leet vm idhen dödh
The leddon sunnan widh then stadh
ok giorde swa som konungen badh
först tha growo the hans graff
Sidhan huggo the honom hwodit aff
A werldin huru tw pläghar löna
huilkin man tik wil wt röna
thin vänlik ok thiin fagher laat
the endas offta med sorgh ok grat
ouer then graff han jnnan laa
ther lotho the eth tiäld ouer slaa
ok lotho ther eth altare göra
hwo ther messo wille höra
Ther matten faa hona alla dagha
är hans siäl i nokor plagha
Tha giffui gud honom hymmerik
for then dödh han tholde a sik
eth korss saa man ther staa
hwa til stadhin faar eller fraa
The badho tess heller fore honom
honom war thess mere nade j wanom
han laa ther i hedne jordh
Som bysins fää gik ok thera hiord
alt til litit for pingisdagha
tha badho hans frender ok hans magha
at konungin skulle swa wel göra
loffwa them at the matto han föra
thädhan ok til barfötta bröder
hwem skadar thz mädhan han er döder
Thz man graffuer hans been ther nider
Som man fore allom siälom bider
jak tror til gud ther alt formaa
thz han skal sin deel ther aff faa
Aff thz godha ther man ther gör
at faa hymmerike thess för
Swa frampt vm var herra wil
tha gaff konungin sith ja ther til
The toko han wp aff then mark
hans kisto ok swa hans ark
Then tiid the han thädhan baro
alle the klärka i stadhin waro
The gingo alle i moot hans liik
han war en ädela herra riik
Then stund ther han liwande war
til thz kloster man han tha baar
Ok lotho han ther wel begaa
med messor ok med saltara
Ok lagdon nidh i then koor
then gud i hymmerike boor
take hans siäl i sin wäre
fore thz kwmber liffuit tolde häre
[W]arfrw dagh then ywermerr
tha tymade thz som opta skeer
Tha war eth hoff i biälbo
ther war mangen man blidh ok froo
hertoghin giorde at sina män
bröllöp som herra plägha ok än
at the men ther the wäl röna
thz er möghelikit man skal them löna
wäl thz er ädela herra sidh
Ok helzt then tidh han torff hans wiidh
Ther waro fääm bröllöp all i sänder
wäl er then man godha lycka händer
Ok then högha gläde skal skee
at välia sik ena aff alla thee
frwor jnnan werldin är
Ok haffua henne j sith hierta käär
ok aff hiertans kerleek wil
honom wäl til dödhin them at skiil
[T]aghar thz hoffwit thz war änt
tha haffdo hertogane sänt
Sina men vp i Swerike
ok ridhu mz faa men hemelika
swa at ther skulle enkte ord aff gaa
Ok loth sina men thz forstaa
huilkin stad the skullo honom möta
ok haffdo hugt sin skadha böta
Ok ridho wp i swidhidhe
konungen loot them ekke biwdha
Tho willo the konungen gerna see
For then skuld tha ridho thee
Til hwndhamar thera gardh
han ligger langt owan kolmardh
Ther lotho the thera hästa staa
ok toko the skip the kunno faa
Swa mang som them wäl baar
ok rodho tiit som konungen war
konungen war i hatuna
ok hertoghin kom rät i then luna
som konungin wille til bordz gaa
then tiid konungen them saa
han vntfik them mz mykin tokt
han wiiste ey huat the hado hokt
Thera kläder the wp baro
alle the hertogans men ther waro
gingo wt i thz hwss the skullo hawa lighat
then tid the komo alle tighat
Tha drogho the thera wapn vpa
swa at engen konungsins man thz saa
Then dagh war tha när forgangen
tha ward konung birger fangen
Ok drotning märita med honom
sidhan ward örlögh yffrit i wonom
en smalensker swen heet Aruid
then tiid han saa then ofridh
ok han forstodh at jlla loot
tha loot han thädhan gaa til foot
Ok konungsins son vpa sin baak
han loop ok haffde mykit omak
han war en vnger man ok stark
ok barin thädhan ok til danmark
Ok fik han konungenom i sith skööt
tara nider a hans kinder flööt
Ok sagde honom thz han haffde seet
tha war thz konung Erik leet
taghar han fra hwat ther war tiit
the tidhande flugho tha yffrit wiit
liwer noghor man thz mon
thz barn war konungsins förste son
Om mikelsmesso tha war thetta.
The fengilse haffdo thet at sätta
at the willo thera harm swa hämpna.
Hwat man wille for konungin nempna,
thet giordhin, han haffde ey annat til.
The sagdo: «Gör som thin broder wil!
Laat them up badhe hus ok land
ok antwardet hertogh Erik i hand.»
Til Stokholms the han tha fördho.
Tha the borgara thetta hördo,
the sagdo «Wi viliom ey husit giwa!»
then stund the wisto konungin liwa.
Til Nyköpungs fördo the han thädhan.
Herra Matius la före Stokholm mädhan
före husit ok haffde stadhin.
Han giorde som hertoghin badhin.
Konungen satto the i Nyköpung nidh
ok gaffwo honom hwat han torffte widh
til sith liiff, bade öll ok maat,
swa at fangit folk ey bäter gaat
farit än the foro bädhe
badhe til mat, dryk och kläde.
I sama stadh han tha waar
ther för war konung Waldemar.
The haffdo got herberge innan sowa,
stekarehus ok wermestuffwa
ok en dande man, them skulle göma
ok plägha them wäl, som han loot them söma,
ok faa them alt thet the kraffdo.
War thet swa at foghoten ey haffde,
han skulle them faat ä hwar thet war
med bliid laat ok godh antswar,
swa at the foro ärlika wäl.
Ekke swelte man them i häl.
Rikit gik hertoghanom alt a hender.
Riddara oc swena och thera frender
the fölgdo honom ä hwart han wilde.
Tha fra hertogh Erik then milde,
at konungin aff Danmark
haffde utsänt marga hälada stark,
the til Swerikis tradhe.
Tha sampnadis hertoghane bade
ok foro a hender landamerke
med manlik makt ok digher starke.
Tho haffdo the ther skämma lägho.
The danska foro andra wägha,
utan lagho wid Kindahus en stund.
Sidhan foro the til Bawasund.
VIII dagha lagho the thär,
för än the dansko komo swa när
upa ena milo langt.
Man saa ther margt eth harnisk blangt
ok margha gäwa plato ny.
The uplenzsko haffdo ey hugt at fly,
däni sagdo at the willo stridha,
the uplenzsko sagdo at the willo bidha.
Tha wart thet takit i en dagh,
ella haffde ther wordit eth manzslag.
Däni foro tha ather hem,
ok hertoghin han gaff orloff them
ther uthe haffdo med honom warit.
The haffdo ok gerna hem farit,
the haffdo takit i dagh eth aar.
Then somaren ther epter war
foor hertogh Waldemar til Tytzland.
Huro honom gik ther i hand,
thet maghin i höra fram a leed.
Hertogh Erik skipade sinne reed
om Olaffs messo til Norigis
ok tenkte han at wara wis
at han skulle fanga sina möö,
ok mötte konungenom i Kraxöö.
Tha stodh konungsins dagtingan swa:
«Kan jak ey Wardbergh äter faa,
tha kant tu ey min dotter fanga,
hwar epter torffmik tha langa.»
Tha sagde hertogh Erik:
«Viltu hona ey giwa mik,
Gud giffwe henne lycko, ä hwo hona faar!
Wardbergh faar tu ey ather i aar
ok tess at sidher, at tu swa lather.»
Tha vände hertugh Erik ather
til Konungälle ok hiolt sin kost.
Viin ok miöd, öll ok most
var ther yffrit til reet.
Mik totte at jak haffwer ey set
en vanare kost än ther war.
Höwelik klede mängt eth paar
hertoghin ok hertoghans men ther baro
ok gawo the gärende ther waro.
Ther war gör en höwelik saal.
Grewe Jacop kom them i then qwal,
han wille haffwa husit äter i geen.
Han miste thet thy han war seen.
The haffdo ther meder mykin tokt.
Then kost haffdo the til bröllops hokt.
Härtogh Valdemar foor pelagrimsferd
ok hedrade Varfru som hon war werd.
Mädhan loot han soldera
atta hundrad örss ok än mera,
the epter honom til Swerighis foro.
Mange wise men thet sworo,
at the haffdo ey set en vanare här
affswa mykit folk som tha kom thär,
fäm hundrad örss komo ther til.
Man hawer mik saktet som will
tyghat med then man thet saa.
Hwo the fäm hundrad skulle besta,
han torffte wel wiid hundrad tii.
For then skuld jak sigher for hwi,
bätra riddarskap jak ey weyt
innan all cristenheth:
thet er hoffmen aff Uplandum,
aff Östergötland ok Smalandum.
Hwo som räkna wil all thera dygd,
han sigher at thet er ekke lygn.
Tessa förde hertogh Erik
alla ut i Skane med sik
geen julin tha daghin utgik.
Tha konung Erik the tidhande fik
tha foor han ower Örasund
ok ville ey tha bidha en stund.
Första dagh the komo tiit
tha fingo the kost i godha liit,
swa at hertoghane ok all thera här
the haffdo yffrit ä mädhan the waro thär
halwan annan dagh ok ena nat,
swa at engin kerde at honom war faat.
Odhknaliunga swa heet then by,
then koster war redder ther for thy
at konungen skulle han haffwa nöth.
Tha kom hertogh Erik jamsköth
ok took thet utan konungsins tak.
Mest war thet trampöll man ther drak.
Konungsins broder ther foor saa,
med hundradha örss han ther laa.
Han wart ther fangin oc andre flere,
thy at hertogans makt war tha mere.
The brendo alt thet the ower foro,
badhe sma bya ok swa stora.
I Gräwia waro the juladagh.
The bönder haffdot gerna haft fordragh.
The tha lupo i skogh ok skiul,
jak tro the haffdo en kränk jul.
Sidhan drogho the gönom Halland
medh godhan friid ok utan brand,
for thy thet hörde Cristoffer til.
Hertogh Erik sagde: «Jak will
brenna for engin man här boor,
han er min vin som jak tror.»
Tho hwaro war thet i twem.
Swa foor han til landa hem
med sith folk ok med sin här.
The tyzsko han haffde thär
them satte han nidh i köpstadha,
swa at the skullo göra engom manne skada,
ok satte them en forman.
Hwat them war faat thet kraffde han.
Köpmen reddo them öll ok maat
hwar epter sin empne som han gaat.
Bönder skullo thera hesta födha
ok fördo them foder med digher mödha.
The innan Suderköpunge lagho
— som bönder hördo, rönto ok sagho
swa liffdo the tyzske wider them —
the ridho a landit til them hem
— thera drängia ok utheet,
then gör ä illa som litet weet —
ok toko hwat them wart til radha
oc giordo them wald ok mykin unade.
Bondomen took tha wider at ledhas
ok toko at stikna wider ok vredas
ok slogho en tyzskan swa umsider,
ath hine wordo alle oblidher.
Ey reedh han ut i bätre lunu
än äter kom han med rödhe krunu.
Tha wordo the tyzsko alle vrede
ok totto illa vara at thet skedhe
ok drogho thera tygh upa
ok willo bondomen bestaa
med enne stridh um the gatho.
The salighe bönder tha hema satho,
skäpto thera kölwor ok thera lee.
Then stridena tapade thet waro thee.
The tyzsko tha sigherin wunno,
bönderne fiollo ok summi runno.
Thär epter nästa somardagha
tha loot konungen aff Danmark dragha
sin här in i Swerighe.
Mange riddara ok riddara like
wart tha innan Swerighe sedher
före konungsins äro ok hans heder,
ther them haffde ut sänt.
Grewans baner war ther känt
aff Holzeta land,
ok saa man ther med i bland
hertoghans baner aff Sletzwik,
Waldemar, en förste riik.
The twe herrar före hären sagho.
I Lundby the tha lagho.
Then tidh hertogh Erik kom
ok med honom mangin helade from,
ther war tha dagtingat swa
at thet skulle i en dagh staa.
Um konungin utkoma matte,
tha skullo the wara wel satte
ok haffwa tridiungen aff rikit.
Tha war thet ther swa förlikat.
The ädela men i Swerighe boo
the haffdo eth hoff i Örabro
um fastona ther epter war
ok giordo thet them med retta baar
ok kom allom them til radha,
at the willo göra widh konungen nade
ok latha han ut aff then häfft
ok aff kummerlikom kraft,
um han wille thet loffwa oc swerya
at han skulle aldrigh a rikit herya
med nokon utlenzskan här.
Swa wiit som rikit är
tha skal han haffwa sin tridiadel
ok annat hwat honom bör till.
«Om han wil swerya a then Crist,
honom skapade löffok qwist,
ok upa thet helga brödh,
Gudz likame for oss tholde dödh,
tha viliom wi ekke vita hans skada
utan hedran ok äran alla stadha.»
Epter paschana kom rikesins radh
til Nyköpung — swa hether en stadh —
ok a thet hus ther konungen war
ok villo höra hans antswar,
um han ville ther under gaa,
som them haffdo allom sampt upa.
Han took thet vilkor the haffdo honom läkt.
Tha matten heller haffwa takt
ok haffwa sith land en stund umboret
än han haffde sik swa meen sworet.
Han swor sik alzstingis meen
ok giorde sin skapara mykit i geen
a Gudz likarna ok a hans blodh.
Thy wär at han sik ey forstodh
at Gud läte wara thet ey ohämpt!
Han matte thet heller hawa onämpt
än swerya thet han ville ey hälla!
Thy wart hans plagha marghfalla.
Han gaff uth breffok loffwade tro
ok kom sik siälffwan i mykla oro
ok giorde som en owiis man.
Han wilkorade thet under ban
ok bröt thet taghar äpter i stadh.
Then war owiis ther honom thet baadh.
Ther war ey lankt mellom thet han swor
ok han ut affrikit foor
til sin magh konung Erik.
Konungin gaff honom klede med sik
ok untfik han med mykin tokt,
ok haffde konung Erik hokt
at hempna med honom all hans harm
ok angrade at han war swa arm
ok gaff honom hwat han torffte wid
oc jätte uplänzskom mannom ofriid
ok sagde tessalund til honom:
«Sörgh ey, tik er alt got i wanom!
Jak driffwer aff Danmark en skat»
— som iak tror at han sagde fulsath —
«upa thet höxta thet forma,
eller tu skak Swerighe ather faa.»
Thetta stodh en stund ok bleff.
Tha sende konungen aff Norighe eth breff
till hertugh Erik,
badh han widh älwin möta sik
owan widh Konungälle
— hon flyter tweggia landa i mälle,
Swerighe ok Norighe.
A Munkaholmen mottos the.
Them sampdo ey wäl a badhom.
Hertugin haffde wel warith med nadhom,
han hopade konungsins dotter faa,
ok konungen han wille ey saa.
Tha wille konungin hawan belakt.
Tha wart thet hertogh Erik sakt.
Hertoghin haffde än husit tha,
herra Fikke war ther forman aa.
Hertoghin reedh til Lerghasund
ok foor ther ower en lithin stund
ok reddis sidhan ey hans vrede.
Um somaren war thet thetta skede.
Konungälle war tha wel mannat.
Hertogh Erik hugde ey annat
än konungin wille husit winna.
Tha took han sik ath forsinna,
ath ther waro raske hälada upa
ok thet war ilt at aff them faa.
Fäm wikor laa han thär
med en storan kräfftigh skiphär.
Baghahus war ther tha bygt
ok ey tho hwario komit til lygt.
Thet war aff trä ok ey aff steen.
Thet war hertoganom dighert i geen
at thet hus kom ther at staa.
Grewe Jacop war ther thaa,
han staak thet i konungsins öra
at han loot thet hus upgöra.
Sidhan foor konungin hem til landa,
ok husit thet gör the men wanda,
ther fara at älwin up ok nidher.
Thet er ey alt got thet man honom bider.
Ther til radde at byggia thet op,
löön taker han i helwitis pot!
Sidhan sampnade hertogh Erik sina makt
ther vinterin haffde siona läkt,
swa at them nytte ridha ok gaa.
Han took then wägh til Norigis laa
ok wände ey för än widh Oslo.
The norman kastado mangin bro,
thet halp them allom ey eth haar.
The känna thet ä mädhan Norrige star
at hertogh Erik ther waar,
them tykker än som han faar.
For Akersshus han sik tha lagde
ok wandade ey hwat konungin sagde
ok giorde riddara ok howade fast
ok räddis normen ey eth bast.
The men ther bodho i then stadh
the giordo gerna hwat hertogin badh.
The haffdo ekke annat till.
At ther stadhin ok husit skill
thet er en litin siowiik.
Stadhin war tha yffrid riik
ok giorde hwat hans fogote sagde.
Hwat thet war han a them lagde
thet skulle sköt til redho wara,
swa frampt at the willo wel fara,
ok bruggo bade dagh ok nat
ok reddo kost swa at ey war faat.
Afflandit toko the swin ok nöth,
hästafoder swa at ekke trööth.
Tha wart hertogin illa til räka.
Tho haffdin med sik en läkia,
ther honom halp for dödelike soot
ok gaff honom thet honom giorde got.
Ther war om jul mädhan the waro ther.
En aa upa ena milo när
ran, ok ther gik ower en bro.
Nordmän swa at man forsloo
hiollo ther under eth baner,
wäl thre tusand ok än meer.
Tha hertogens men wordo tess ware
at nordmen komo, en digher skare,
tha loto the thera örss utlädha
ok wordo raskelika til redho
ok rändo tiit som fiandene ware.
The uplendzsko wordo mange sare,
the normen fiollo som gräs
ther bönder sia ok läggia i häss.
Swa drogh man saman them ther i kast.
Man ma them giffwa tho enga last,
the hafFdo gerna wart sith land
än tho at them gik illa i hand.
Tha er them engen skild at giffwa,
the flyddo som lenger willo liffwa.
The fördo thädhan mänga fanga.
Um sidher took hertogh Erik langa
til landa, for thy at han war siuk.
Han kende at sotin war ey miuk
ok räddis tha for dödzins swik
ok foor tha ather hem til Swerik.
Sidhan tinghade ok landet alt
ok loffwade thet man aldreg galt,
ok gisla fördo the med sik hem.
War ther nokot landzskap med them
amot sagde ok wille ey swa,
ther lotho the brandin ower gaa.
Swa skildis han widh nordmen
Jak tro wäl at the minnas thet än!
Sidhan sampnadis nordmen saman:
«Skula här göta göra affgaman
at the haffwa bränt wart land?
Tess hawom wi lenge skada oc skand!
Utan wi finnom ther til radh,
all wärldin halder oss for haadh.
Wi wiliom bränna ather amoth,
swa at the faa thess sirla boot.»
Ok sampnado sik ok foro til Dala.
Hwat wil iak annat ther um tala?
The brendo alt eth herat swa
man saa eth hus ey ather staa.
En riddare war thera forman,
herra I war Jonson swa heet han.
The komo til landa utan skadha,
som än timar mänga stadha.
Lykka er bätre än gull.
Them faar wäl aat som Gudh er hull.
En göder man heet Helge Baat
han sporde at them foor wel aat,
tha wille han ok ena reeso göra.
Huro han foor thet maghin I höra:
Han foor ok i Dala nidh
med mykin här ok mykin ofrid
ok took ther fää, faar ok swin
ok ville hwar driffwa hem til sin.
Ower berga stigh er en liten stund.
Tha hörde the bamba under en lund
annan wäghen widh eth kär.
«Här komer hertoghin thy er wär!»
Tha swarade thera forman:
«Hwat witom wi um thet er han?
Thet ware nu ä hwo som ma,
mik hopes thet skal oss alt wel gaa.»
Tho waro the ey alle utan sorgh.
Thet war foghoten aff Dalaborgh
ok haffde hertogans baner upstikkat
ok haffde sik swa wenlika skikkat,
at nordmen gawo up eth wiik
ok jäwade tha hwar om sik,
huro the skullo koma hem til landa,
ok waro räth kompne innan wanda
ok lotho tha löpa alt thera bu.
Then haffde tha enkte som för hade tu.
Thera forman sagde: «Dughande men,
wärin idher sielffwe oc flyn ey än!»
The komo tha saman upa en wall,
swerdin klungo ok bredhan gäll.
Nordmen tappado sigerin thär
ok loffwade Gud at skoghin war swa ner
ok skylto sik i skogh ok riis.
Hertogans men the wunno ther priis.
Then bezst kunne weghin aff allom them,
jak tror at han kom skiotast hem.
The pingisdagha ther epter nest
tha frost ok snio ok regn oc blast
forgik ok vinters twangh
ok fugla birgiadhe thera sangh,
tha wille konungen aff Norighe
ok med honom andre flere the
han wille tha at med honom foro.
Snekkior mänga ok budzor stora
waro tha til redho ok segildo thädhan.
Summi lagho ok hema mädhan.
Han segilde a hender Danmark.
Tha war boren twär ok stark
ok dreffmang skiip i Kalffsund.
Tha the hafTdo ther lighat en stund,
tha kom ther hertogh Erik
ok böryade tha en annen leek
ok thook ä hwar han matte faa,
häller större skiip än smaa,
ok skipade sina men ther i,
unga halade raska ok frii.
The rodho uth til thera i thet haaff
ok wunno them siu skip bort aff
ok slogho mykit folk i häl:
thet edde konungenom ekke wäl.
Herra Iwar Jonson bleffther dödh.
A Herra Gud warkunne then nöd
at han i then wanda kom!
Hertoghin loot ther illa om
at then dughande man war dödher.
The baro han til barfötta bröder
ok lotho han erligha begaa.
Mangin dughande man thet saa.
Ther war Erengisl aff Skara
ok skullo tha ena reyso fara
ok herra Magnus Cristinason
— um the färd war engen mon —
ok herra Magnus Algotzson med them.
The foro tha bort ok aldrig hem
tith som nordmennene lagho.
Tha the nordmen thet sagho,
at the waro alt aff faa
ok skipin waro litin ok sma,
tha redde hwar sik swa till
rät som then man sik verya wil.
The rodho mit i then hoop,
ther war bang ok mykit oop.
Nordmennene stodho öwer them hökt,
hwat the gatho slagit eller stöth
ok kastat nider med ladhsten,
swa at ther war ilt at standa i geen.
The toko the herra tha til fanga
ok lotho them upa landit gänga
ok fördo them ut aff thera tyghe.
Fule halade ok odryghe
komo ther löpande ok uthet
ok frestado, om bredan beet.
The hioggo them alla ther swa sma,
ey la ther stykke som annat laa.
Swa plägha oädla men at göra!
A hwar dughande men thet höra,
the otakka them for thera gärd.
The haffdo mänga skalka i thera färd.
Gud giffwi thera siäl himmerik
for hardhan dödh the tholdo a sik!
Tha war konungen at thet hoff.
Utan sinne hustru loff
gaff han sina dotter bort
jonker Magnusse, swa hawer iak sport,
the hertugh Erik haffde fäst.
Thet angrade drotningen alla mast.
Swa sigelde han til landa hem.
Tha fik han tidende affthem
i Kalfsunde haffde striit.
Slik tidande fik han yffrid tiit.
Thet samma aar hertogh Erik foor
ena reyso mathelika stoor,
for thy at honom war sakt,
at nordmen the med litle makt
willo ower a Swerige stötha
at göra skadha ok enkte bota.
Thy foor han til Norighis.
The tidande waro honom sagdh for wiss
at nordmen willo med honom stridha.
Tha flyddo the ok thordo ey bidha
utan hioggo före honom en brota.
Ther kom han ower med sin rotha
ok til en by, han heyter Liungha,
han hörde til herra Tord Unga.
Ther lagde hertoghin sik nidh.
The nordmen gaffwo sik illa widh
ok lotho bygdin staa all ödhe,
som ther haffde warit en mandöde
ok folkit ware alt ut aff död.
Man haffde ey eno barne möt,
tho at man haffde mänga milo ridith,
swa haffdo the mykla angist bidith.
Hertoghin wiste ey hwar the waro.
Tho waro the alle tilsamman tho at hwaro,
i skogha haffdo the sik hart,
thy at flestum är liffwit kärt.
Hertoghin wiiste alla vegna
ok kunno enkte til thera fregna.
Tha wiiste han tiugho um then matho
the a godha hesta satho,
the skullo ridha ok forsee
hwar the waro, nordmennene.
The nordmen a ena berghe lagho
ok wiit ower landit sagho.
Tha the sagho at the waro ey flere
ok thera rothe war ey mere,
tha loto the genstan til thera staa
ok drapo en man heet Jones Bla.
Thre hertogans men dogho there
— slik er örloghis märe.
The andre komo wel bort frän them,
swa at nordmen matto ey faa them,
ok komo tiit hertogin war.
Tha man honom tessin budin bar,
tha giordo the som hertoghin badh
ok sattos a thera örss i stadh
ok hiollo a markin längan riidh
ok wänto at fanga ther en striidh.
Thy flyddo tha nordmen alla vegna,
hwar tit han matte sik hegna.
Hertoghin han foor ather til landa,
mädhan the thordo honom ey bestanda,
ok brende swa mykit honom wart til rada.
Sidhan skörtade hertogenom ey unade.
Aff Danmark konung Erik
han sampnade starklika sik
med däni ok tyzska med i bland.
Margin man afffrämada land
wäl räddir i hans thienisto foor,
thy war hans här mykin ok stoor.
Adhirtan landzherra,
summi med flere örss ok summi med farra,
komo honom tha til trööst.
Jak tror at thera panter wart wel lööst.
Han gaff them synderlika gaffwo
ok wissade them alla thera hawo,
gaffut söllffa badha hender,
thusende lödugh mark i sender.
Hwa sölff haffwer yffrit ut at giwa,
han finder mänga the hoos honom bliwa.
Taghar the waro kompne thär,
the herra honom bodho när,
the sagdo: «Nu seem hwat wi formogho!»
The haffdo threhundrada örss ok tiugho,
the med honom til Swerigis ville.
Tha reed hertugh Erik then mille
ut a hender landamerke
med manlik makt ok digher starke.
Han war ey tha stärker swa
at han matte konungenom besta.
Konunga, hertogha ok grewa
ther saa man — mänga halade gäwa —
fölgia konungenom affstadh
ok giordo gerna hwat han badh.
Tha the komo til Swerik
tha gaff hertogin up eth wiik
ok rymde före i landit in.
Hwat ther före war thet sin,
kost ok foder, thet took han alt.
Jak tror at konungsins folk thet galt.
Hwat the gato om daghin farit,
ther haffde hertoghin före them warit
ok haffde swa geen them reet,
at the haffdot gerna bäter set.
Bödh sik nokor fra them här,
tha komo ä hertogens men thär
ok drapo, slogho oc hioggo alt nidh.
Ther toko the at styggias widh
ok toko om sidhe widh at see,
hwar tiugho ridhu ut ther komo hem tree,
ok torde engin swa fra härin gaa
utan litte at thy the kunne faa.
Tha hertoghin kom til Wernamo,
the men honom waro hulle ok tro
them loot han een deel fara
til Lödesa ok til Skara
ok satte sin hus med goda men,
som the herra plägha ok än
ok wälia thet bezsta tha om tränger
ok the hawa ey empne at bidha lenger.
Widh Humblarum grep han en wäria.
Um sidhe kom konungen thäre.
Tha rymde hertugin til Holawidh,
ok konung Birge lagde sik nidh
i Jöneköpung med riddara ok swena.
Thy at ther war ilt til stena,
tha bygdo the eth hus aff trä.
Nöth ok faar ok annat fää
driwo the ther up a ok slogho nidh
ok räddos affhertoganom ofridh.
Konungen ville um skogen ridha,
ok hertoghin haffde ther hught at bidha
ok haffde i Biälbo nider läkt.
Tyzska tha the hördoth sakt,
tha komo the hertoganom til ty
wider Säm, som heyter en by.
Dänomen took fast ower lidha,
ok hertogin wille med them stridha.
Herra Matius haffde hans baner,
tha timade thet som opta skeer:
hans örs störte ower en steen
— thet war them allom digert i geen —
ok fiol swa angislika fast
at banerstangin sunder brast.
Tha konungsins makt all ower kom,
tha wendo hertoghane sik um
ok skildos ther aat badhe
ok tho med begges thera rade.
Hertogh Erik foor til Calmara,
then annan wille til Stokholms fara.
For Nyköpung lagdos the,
konung Erik ok konung Birge
ok the herra med them waro,
fingo ther dödha men ok sära
ok systo ther inthe annat,
thy at husit war wel bemannat.
Tha hertogin til Kalmara kom
ha gaff han sidhan minna om.
Tu skip med tyzska komo tiit,
han fik tha folk i godha liit
ok loot ok borgara med sik fara
aff Wardbergh ok aff Calmara,
reedh swa til Jöneköpung nidh.
Foghotin war ther ware widh,
ok kom i folkit mykit rykt.
Thet husit denene haffdo bygt,
thet brende han tha alt i röther.
Dödhin han er ekke söther,
thet rönte herra Iwan,
en höwelik riddare ok wäl dan.
Han war ther skutin i häl.
Thet edde hertoganom ekke wäl.
En riddare heyt Gudzsärk
han fik ther ok slikt sama wärk,
han hörde konung Birge till.
Mannen dör tho han ey will.
Ther miste han sith liiff,
fult gaff han före thera kiiff.
Then tiid thetta war alt änt
ok husit wunnit ok alt bränt,
tha lagdis hertogin a Axawal
ok med honom hans rothe all
ok kallade saman wesgöta
ok wille konungenom ther möta.
Then tid konung Erik thet fraa
at hertogh Erik ther laa
ok Jönaköpung thet war wunnit
ok mennene waro borto ok husit brunnit,
han sagde: «Her duger nu engen bidhan!
Jak hawer ä lighat här sidhan
mikelsmesso ok nu er jul.
Märkt eth örss ok mang en gull
tha haffwer iak här sidhan mist.
Haffde iak thetta förra wist,
jak haffde her komet ey i aar.
Folket stundar hädhan ok traar.
Wi haffwom landit alt om oss ööt,
wi gitom oss her ey lenger fööt.
Mik er husit nu swa när
som första dagh iak kom här.»
Attanda aptan han up bröt,
hesta been ther ekke trööth.
Mik thotte som iak aldrigh saa
flere än ther a markin laa.
Mangin gik tha thädhan til foot
ther örs ok hingxsta ther loot.
Konungen ok hertogin mottos tha
ok lotot i en dagh at staa.
Konungin skulle thet forämpna,
at engin skulle thet sidhan nämpna
utan wara wini ok wäl satte,
ok hwar haffde aff rikit thet han atte.
Konungin reedh tha hem til landa
ok kom bönder i mykin wanda,
lagde mark sölff a hwan plogh.
Bonden salde bade jord ok skogh
for then soolt han ut galt
ok ey wart thet ther med gullit alt.
Tha han haffde then skat alakt,
tha sannadhin thet han hade förre sakt.
Tha reedh hertogh Waldemar
tiit som hertogh Erik war
aff Stokholm med en wänan rotha,
badhe riddara ok riddare nota,
uplenzska ok tyzska i bland,
ok ridhu til Westergötland.
Tha wart Konungälle belakt
aff hertoghana ok thera makt.
Thet war nyleka them affgangit,
ok konung Hakon hadde thet aterfangit
litit for the samma dagha.
Konung Erik wille i Swerighe dragha,
ok hertoghin wart widh landamäre.
Mädhan kom konung Hakon thäre
oc belagde husith ok twang them saa,
at foghotin gawit, ther war aa.
Foghotin war ok en nordman,
herra Thore Unge swa heet han.
Han war ok for konungsins vrede,
her star thet screwit huro thet skede.
Thet han matte ey husit hälla,
thet munde hans gotz hans frender walla,
the han innan Norighe atte.
Konungen ok han the wordo satte
ok war tha foghote fram a leed.
Thy war honom hertugh Erik wredh
ok wille husit aff honom winna
ok sagde: 'Tak later thet ey med minna
jak hawer thet för än iak faar hedhan!»
The nordmen reddo sik ä mädhan
ok willo husit haffwa löst.
Winterin haffde älwena frost
at man matte hona bade ridha oc ga.
The nordmen giordo ena reso tha
ok haffdo en riddare utsänt.
Honom war illa ather wänt.
Han haffde mykit folk med sik.
Tha took hertugh Erik
ok wiiste moot honom herra Biärna.
Han kunne wäghin ok giordit oc gerna.
Konungin haffde ok han fordriwit.
Tho war hans nampn i Pariis scriwit
at han war en mester i bokalist.
I then reyso halp honom Crist,
swa at the mottos under en liid
wiid eth bergh en morgons tiid.
Konungsins riddare wart ther saar,
swa at han haffde yffrit alt thet aar.
Normennene tapadho ther sigher.
An tho the reysa war ey digher,
tha war hon them skadelik.
The nordmen gaffwo swa illa sik
at härin wände alder ather.
Tha man seer at illa later,
tha flyr man gerna ok wägher skadha,
swa timar thet offta mänga stadha.
Then tiid foghotin thet fraa
at han kunne ey hielp aff them faa,
tha gaffhan husit som hertugen badh.
Tha satte hertogin i hans stadh
en riddare aff Tydisland.
Honom satte han Konungälle i hand.
Herra Tord Unge reedh swa bort
then wegh han gaat til konungin sport
ok sagde honom: «Iak hawer husit giwit.
Ther hawer mik nöd oc twang til driwet.
Wil hertoghin dagtinga med ider,
thet er thet iak ider rader ok bider.
Jak wille at I haffdin set hans makt,
ther han haffde husit med belakt!
Han ligger i Kungällom än
ok haffwer mang tusend goda män.
Ok skal hans vili til fulla gaa,
ok skulum wi ey dagtingan faa,
han brenner Wikena alla i röther,
swa at Norge fanger tess seent böter.»
Konungen swarade: «Jak wil thet göra.
Wil han mino radhe höra,
oss skulle fulwel sämya badhom.
Han sätter utlenzska manna radhom.
A mädhan han wil them lydha oc sätta,
honom skal aldregh skörta trätta!»
Tha kom hertugh Erike budh
at konungin wille haffwa grudh.
Komo tha saman ok taladhis wiidh,
tha war ok likare til friidh,
ok lotot tha i dagh standa
ok fridh skulle wara mellom landa
Thet giorde Gudh som bezst formatte.
Um somaren tha wordo the satte.
Um fastogangh tha war thetta
at the taladho til sätta.
Hertogh Erik reedh tha hem
ok loot kunnogha allom them
warit hade i hans här,
äntingia annan stadh eller thär,
at han skulle them ärlika beredha
ther epter um pascha skedhe.
The skullo then winter qwarre wara
oc ey ut aff rikit fara:
«Ok giffwin ider alle godha tröst,
ider panter warder fulwäl löst!»
Om paschane giorde han eth hoff
i Lödesom med mykit loff,
han aff mangom manne fik
före then tokt han ther begik.
Han giorde mänga riddara aff them
ok sende them wäl til landa hem
med gul ok sölffwer ok dyra kläder.
Thet er thet gotz man wäl städer,
thet man giffwer en dugande man,
then som thet forskylla kan.
The gyrende wordo ther alle rike.
Seent tha föddis hans like
tess milla hertugh Erik,
ther swa mykla dygd hawer med sik.
Sidhan foor han til Stensöö,
ok konungen gaff honom sina möö
ok wordo ther satte med helom hugh,
ok drogh sidhan engen wid annan strugh.
Thesse konungsrike tre
drogho tha all wäl ower eno for thy
at storm ok stridh them fortröth,
som Gud i thera hierta skööt,
at the loto fara awund ok niidh
ok älskade tokt ok godhan sidh.
Torney oc danz thet war tha wakt,
ok awund ok nidh war nidher läkt.
Um mikelsmesso tha näst waar
tha timade thet til rätta baar:
konung Birger kom tha in
ok loth sik nöghia wel at thet sin
at tridiungen aff konungsrikit,
som thet förra war forlikit.
Um somaren ther epter kom
mangin stolt halade from
med honom til Gotlandz foor,
for thy at hans skat war ey swa stor
som han wille at the skullo giwa.
The sagdo: «Then stund wi liwa,
kantu ey meer aff oss faa
äri wi ärorn wane under gaa!»
Han loot sith folk ther gänga i land,
siällwer war han ther med i bland,
ok bönder haffdo sik wänlika skikkat
ok haffdo sith baner upstikkat
rät som the men sik willo wärya.
Jak hörde wisa men thet swärya
at han haffde them ey annat wita,
utan han wille ey ther at lita.
Then skat the gawo aff gambio ee,
han budho the honom, han sagde nee.
Han wille them mera leggia upa,
ok ther willo the ey under gaa.
The hoffmen fortröt tha at bidha
ok willo heller med them stridha.
Bönder fingo ther öffre hand,
swa at konungin rymde tha thet land
ok flydde til skipa ather i geen.
Then foor illa som tha war seen.
Herra Benkt Pederson bleffther dödh,
— Gud frelse hans siäl aff alle nödh —
Pedher Benktzson ok andre flere,
ok konungsins skat wart ey tess mere.
Konungin foor tha ather hem
ok fik ey mere skat aff them.
Konungin aff Norige redde tha til
en kost, som then man gerna wil
sina wini wel untfaa,
ok loot hertogana thet forstaa
at han wille thera bröllop göra.
Thet totte them wara got at höra,
the wordo ther aff glade ok blidhe.
Dyr klede ok dyr smide
lotho the tha skära ok göra,
som the willo med sik föra,
ok kläddo thera riddara alla aff ny
med tu par klede oc soma med tre
ok lotho thera örss beslaa.
The haffdo en längan wägh at gaa.
Om mikelsmesso koma the thär.
Hwo som weyt hwar Oslo är,
ther war thera bröllop reeth.
The wänasta jomfru man haffwer set
waro ther, twa konungsdötter.
En man war aldreg swa illa grötter
at hans hierta matte ey lee,
swa waro the wäna a at see.
Hertogh Erik then milde
han fik the han haffwa wilde.
The konungsins broderdotter war,
henne fik hertogh Waldemar.
Ther war frögd ok mykin glade.
The gärande fingo ther dyr kläde,
örss ok gangara i gode Hit.
Rikare foro the thädhan än tiit.
Ther war dust ok behordh,
danz ok leek ok fagher ordh,
glade ä hwart man sik wände.
Then Gud ther them the glade sände,
han glade them nu i himmerik
Wallemar ok hertogh Erik!
Ther epter um pingisdagha
tha loot hertogin hugga ok dragha
timber til at göra en saal.
Ware han före peninga faal,
han ware tusenda mark wärdh.
Lenge stodh han innan gärdh.
Tha waro ther mange timbermen.
Aff allom them tha war en then
mestare haffde före them warit.
Swa wiit jak haffwer om landen farit,
jak saa än aldrigh annan slik,
swa war han stoor ok höwelik.
Then tidh han war alder redha,
tha loot man han innan bredha
med klede ok medh baldakin.
Jak unste thet han ware min
then första tima iak han saa!
Fram med then sal ther flöt en aa
wiid eth bergh upa en släth.
Man haffde wäggiana alla klät
med päll ok medh sindall.
A källara war ther fullgot wal,
man haffde ther a markenne grawit.
The älwin flöt ut i hawit.
Man förde tiith aff alla landa
wiin ok miodh, ok alla hända
tingh ther man torffte wiidh
lagde man ther wiidh salin nidh.
Ädlare kost haffwer iak ey set
än the försto haffdo ther reet.
Konungin aff Norighe han took tha
the wenasta skip han kunne faa
ok redde them höwelika till,
swa som then man ther gerna wil
sinom winom hedher wetha.
Jak tror at man skulle widha leeta
for än man saghe en wänare skara
än man saa tha til Oslo fara
aff snäkkior ok karwa oc löpeskutor.
Hwar slik en flok i hawit ruter
tha er han höwelik a at see.
— Til Swerigis tha willo thee.
Them fruom war tha fblgt til strand,
ok konungin took i thera hand,
som ther war i landit sidh,
ok badh them fara i Gudz fridh.
Drotningen giorde ok thet samma,
andra fruor ok henna amma.
Henne gaff hon godha gawa,
tholik klenat hon wille hawa.
Ther war mykin qwinnograt
then daghin the skildos aat.
Varfrudagh tha komo the thär
then öwermeer om höstin är
ok lagdo til landz i then aa,
ther the sagho salin staa.
Ther war aff gärande mykit bangh,
aff örss rusk ok mykit trangh.
Ther war tha howat affmykin makt,
ok mykin win war ther a läkt
a kost ok a werdelikheth.
Sidhan pipara, gäranda theet
waro tith kompne affmarghom landom,
man gaffthem gotz med badhum handom.
Kläder ok örss gaff man them,
swa at the foro alle rike hem.
Then riddare hertoghins diisk baar
eth höwelikit örss ok klede eth par
gaff man bort med första rät,
ok swa the riddara alla slät
thera diisk haffde ok thera kaar.
Mangin höwelik dust ther waar,
ok marger riddare war ther gör
then morghon for then sals dör.
Twe grewasönir aff Tyzskaland
the wordo riddara aff hertogans hand.
Then marskalk war ok foder gaff
han haffde aff lödukt sölff en staff.
Tha gaff han ey foder utan swa
han loot then staff ther innan staa,
loot hwan taka som han wille.
Swa badh hertogh Erik then mille.
Thaghar thet foder ey lenger wan,
tha gaffhan then staffen gärande man.
Ther war göder rätter ok stärker friidh.
Man fik ther hwat man torffte wiidh.
Wiin ok miodh war ther ospart
widh hwario menniskio ther war,
swa at engin kerde at honom war faat.
Utan wäderith thet war ilt ok waat.
Ther man gik förra med lagha skoo,
ther torffte man tha ower ena broo.
Owan opit war thet hus.
A en bielka stodho lius,
the brunno up gönom salin saa
at man them wäl en milo saa.
Fyra dagha stodh thet hooff.
Tha toko the herra orloff.
Hwar reedh tingat honom war til radha,
ok hertogane bliwo ther qwarre bade.
Hertogh Waldemar reed til Calmara,
ok hertogh Erik wille wara
i Hagnatorpe then jul.
Ödnolagh krypa ok stundom i skiul
ok latha sik ey all jämlika see.
Hwat ther epter skulle skee,
ther wisto the ganzska litit utaff
utan then thet radith först utgaff.
Han wari fordömpder nu ok ää
med Iudase ok sälla thee,
ther nidre sithia i helwitis poth
ok ä haffwa ilt ok aldregh goth!
Hertogh Wallemar han reedh
en reso, mangom manne er leedh.
Han wille wider konungen tala.
Ther matte han haffwa enga dwala
utan reedh til Nyköpung tha.
Läste thet Gud at han thet saa!
Haffde han thet förra wist,
han haffde hans talan häller mist.
Hwar man honom ther wäl untfik,
ok konungin ut moth honom gik
ok fangnade honom med blid antswar
— Gud weyt hwat i hans hierta war —
ok drotningen sammaleed thet samma sin.
Hon sagde: «Welkomen, broder min!
Huro mun min annar broder magha?
Han komber aldrigh aff min hogha
then mille hertogh Erik.
Thet han wil swa fly mik,
thet gör mik synderlika wee,
at jak skal han swa siällan see.
Gud weyt thet wäl at iak hawer han kär
som then min kötlögh broder är.» \
Hertogin laa ther qwar then nat.
War hans folke nokot faat,
hwo eth kraffde han fik tu
— tha böryadis thet the röna nu.
Miöd ok wiin bade röt ok hwit
thet aktade man ther hälla lit.
Thet gaff man hördrengiom ok fantom
ok hwan then man med honom tith kom
med blidh ord ok fagher laat.
Om morghonen tha skildos the aat.
Hertogh Wallemar reedh boort.
Til Stokholm haffdho the wäghin sport
och til Dawö thädhan.
Konungin sende ok breff mädhan
amoth hertogh Erik
ok badh han koma til sik.
Thär funnos the bröder bade.
Tha sporde hertogh Erik at radhe
sin broder hertogh Wallemar,
um han i Nyköpung waar.
«Rader tu oss tith at ridha?
Wiliom wi ey annan stad heller bidha?
Första budh han aff oss faar,
mik hopes han komber wel til war.»
Hertogh Wallemar swarade tha:
«Ther tenken aldrigh en tid aa!
Then hugh torffwen I ey haffwa
at ider skal um konungin jäwa.
Han haffwer sin hugh alt wänt omkring
ok menar oss med all godh tingh
ok hawer oss liuff ok kär.
Swa totte mik tha jak war thär.»
Tha sagde hertogh Erik:
«Broder min, hwat sigher tu mik?
Weyst tu hwat them komber i hogha
drotningenne ok Brunkogha?
Tu weyst wäl hwat han hawer sakt:
om han haffde ther til makt,
tha wille han oss ekke wäl,
ä huro slät han for oss thäll.
Än tho at han giter oss enkte giort,
tha haffwa tho summe men aff honom sport»
Han swarade: «Broder, war tess wiss,
the göra eller radha oss aldreg miss.»
Gönom Stokholm tha ridhu the.
Gud läste at thet skulle skee
at the komo Nyköpung swa när!
Osyniom komo the tha thär.
Taghar the tit til Swerto ridho
ok the a hender Nyköpung lidhu,
tha reedh en unger riddare till
hertogans ok sagde: «Jag wil
ider warna, warin mik ey oblide!
Swa som ider skal rönas um sidhe,
at ridhin I bade i husit sänder,
thet skal ider angra ok alla idra frender.»
Hertoghin swarade ekke meer:
«Thet hengia än summe men, för än thet skeer.
Jak hörer thet yffrit alla dagha
at man wil ilt mellom oss dragha.»
Tha reedh then riddare bort ok tagde
ok angrade at han honom thet sagde
ok wille tha häller hawa tighat.
The willo ther hawa qwarre lighat,
tha haffde man kostin thädhan fört
ok til Nyköpung, swa hawer iak hört.
Tha komo ther konungsins men ridhande
ok sagdo hertoghomen tidhande,
swa som konungin haffde them sagt
med helom wilia ok söthe akt,
at: «I ärin Gudi wel kompne ok honom.
Han glädz at han weyt ider i wanom
ok stundar ok waktar epter idher.
Thet er thet han ider gerna bidher,
at I liggin hwargen utan thär,
medhan stadin er ider swa när,
ok lathin idher thess bäther lidha.
I haffwen ey utan ena milo at ridha.»
Hertoghana giorde som han badh,
ok ridhu fram i then stadh
ok haffdo ther a enga akt,
hwat hin riddaren haffde them sakt
at konungen wille them forradha,
ok gingo a hender husith badhe.
Konungin gik them ut imoot.
Awi at han thet ey häller loot
ok haffde portin före them lukt!
Thet ware honom halwo minne otukt.
Han took sina bröder badha i hender
ok gingo in i husith alle i sänder
ok fangnade them med fager laat.
Thera hierta skilde mykit aat:
hans hierta haffde en ondan grund,
som usal war han alla stund,
at han skulle sina bröder swika
swa fulelika ok swa hadelika.
Drotzetin sagde: «Min herra wil,
mädhan ey ära herberge til,
at the riddara liggin alle i by.»
Thet radh giordo the for thy
at the willo koma thera vilia fram.
Synd ok last, skadha ok skam
begingo the med thet radh
omannelika med engin daadh.
Taghar the herra gingo til bord,
mykin thienist ok fager ord
war tha yffrit före them läkt.
Thet giter engin tunga sakt
thera ödmiukt med falske list,
the haffdo som Iudas wider Crist.
Jak hörde for pascha at man laas
i Scriptenne aff Iudas,
at han swek Van Herra i tro:
thy skal han i helwite boo
ok haffwa ewinnelika wee.
Swa skulo ok alle the,
ther oärlika myrda ok forradha,
i then pina, ther aldreg komber nade.
The mogha sarlika jäwa om sik
som forraddo hertogh Erik.
Miödh ok wiin ther ekke tröt,
fagher ordh wän ok sööt.
Man sigher at man aldregh saa
drotningena swa gladha som tha,
henne war engin glade faat.
Thet war langt upa the nat,
tha gingo the hertogane at soffwa
— thet magha flere lasta än loffwa.
The riddara gingo innan then stadh,
som konungin wille ok drotzetin badh,
alle hertoghins men, bade riddara oc swena.
Portanerne wordho ey sene.
Brunka stodh ther siälffwer widh
mädhan the gingo alle nidh.
Här taghar epter nest
taghar the haffdo portin leest,
tha drogho the thera tygh upa
oc gingo for konungin staa
ok struko thera armborst i,
the skyttor ok thera kompani.
Tha wiiste konungen ut
ok badh sik kalla herra Knut.
Then tidh herra Knut han kom,
tha wände konungin sik om
ok sagde til herra Knut swa:
«Wilin I mik hielpa mina bröder at faa?»
Herra Knut swarade tessa leedh:
«Herra, I skulin ey wardha vredh.
Ganger ider siälffwom nakot upa,
thet wil jak werya ä mädhan iak ma.
Thetta malit er mik nyt,
jak weyt ey huro i hawin thet byt.
Jak hörde här aldreg förra aff!
Hwo ider thetta radith gaff,
han hawer ider radith mykla uro.
Hwat wilin i swika idra bröder i tro?
The era hiit kompne a ider ordh!
I maghin a them beganga eet mord.
Haffwer diäfflen ider swa wilt?
Jak tror thet warder ider siälffwom ilt.
Ther warde om vreder hwo som wil,
aldregh hielper iak ther til!
Um tu atte aldreg skiilt wid them
ok waro the kompne til thin hem,
thu skulle ey haffwa swa fula akt.»
Tha han haffde thetta sakt
tha wart konungin honom vredher:
«Tu wilt ekke wita min hedher!»
— «Tik warder til heder hwat tik ma
— engen kanttu här afffaa!
Gör tu thet, thet er min waan,
thin heder warder minne hädhan frän!»
Ok här med gik han bort fra them.
«Före mik skulo the wara med nadhom.»
Twa andre riddara sagdo ok swa:
«I maghin ey last a them begaa
ok then skam I aldreg forwinna.
I maghin ider bäter besinna
ok leggia slikan darskap nidh.
Hwilkin herra thet hawer til sidh.
at han winsämio radh försmar,
thet ma wel skee at honom misgar.»
Tha took han swa at vredhas widh
at han lagde them badha i tornit nidh.
The toko tha lius ok gingo thädhan.
Hertogane soffwo bade mädhan
ok lagho i thera sängh nakne.
Ther wider wordho the wakne
at dörren osakta up gik.
Hertogh Wallemar han fik
en kiortil ok kom ther i.
Tha waro the inne meer än tii
ok haffdo thera swerd dragith.
Summi willo han huggit ok summi slagith.
Golrat Isar war honom nest,
i honom fik han handfast
ok hoff han nider under sik
ok sagde: «Broder, hielp nu mik!»
Tha lupo the meer än tiugho upa han,
summe willo stingan ok summe slan.
Hertogh Erik sagde: «Lat wara som er!
War stridh dugher ekke nu här.»
The skullo sik ther fangna giwa,
swa frampt the willo lenger liffwa.
Ther kom konungin gängande nidher,
stirnade öghom, hardla vreder.
«Minnes ider nakot aff Hatuna leek?
Fulgörla minnes han mik!
Thenne er ey bätre än hin!
I wardhin nu fölgia mik om sin.»
The bundo tha beggis thera hender
ok leddo them tha badha sender
innan tornit barfötta.
En tyzsk heyt Walram Skytta
han lagde boyor a thera been.
Thet war konungenom inthet i geen.
Swa som daghin took at gry
tha gik Brunka i then by
ok med honom Ulff, Gerleffs broder,
aller wämpter ok hosin skoder,
mange swena med wapn ok skytta
ok skullo göra konungsins nytta
med stoor blus, at the sagho
hwar som hertogans men lagho,
ok toko them alla til fanga
ok loto them alla upa husit gänga
ok satto swenana alla i en stok:
en digher rota, en starkan flok,
wel tiugho innan een radh.
Man giorde som konungin badh.
Summa gaff man dagh at fara
ok hwargens a konungsins skada wara
ok komma ather in som the haffdo sakt
upa then dagh man haffde them läkt.
Riddara lagdos i tornit nidh.
En riddare heyt herra Arwidh
han wiste ther aff ekke för
än the bruto up hans dör.
Han wille haffwa ena weryo gripith
ok haffde sik allan redho skipat, (
som han wille sik hawa wart.
The haffdo sik alle wäpnat hart.
Tha the kunno han ekke faa
tha lagde en skytta en piil upa
ok sköt han taghar hiertaskut
aat brystet in ok at hiertat uth.
Then dande riddare bleff ther dödh.
Gud giffwe hans siäl himmerikis ödh!
Sidhan gingo the alle til at byta.
Hesta ok hawo mondo ey tryta.
The sattos alle i en ringh
ok bytto margh ärligh tingh.
Jak tror at the willo ey glöma
hertoganna fatabur ok thera söma.
Taghar thetta stöwit war alt änt
ok them haffde al thera glade hänt,
tha slo konungin sinom handom saman
ok loo fastelika ok giorde sik gaman,
rät som han ware en amblodhe,
then sik enkte got forstodhe.
«Min drotzete signe then Helge And!
Nu hawer iak Swerighe i minne hand!»
Tha swarade en riddere het herra Knut:
«Jak tror tik brister alt annat ut.»
En riddare het Cristiern Skärbek,
konungin giorde sik siälff til gäk
ok sätte offmykit hans radhe
— thet gullo hans bröder badhe.
Then riddare war aff Estland.
Konungin fik honom sina bröder i hand,
at han them illa skulle plägha,
mädhan han reed andra wägha.
Drotningen ok Brunkogha, the try,
the diktado mängt ond radh aff ny.
Haffde konungin ey them sät swa mykit,
han haffde sina bröder ey swa swikit.
Tha wart konungin swa til radha
at han took sina bröder badha
ok loot them innan thet nidarsta rum.
Ther war konungenom litit um
at the haffdo ilt bade nat ok dagh.
Then stok han fik mängt eth slagh,
ther hertugh Erik innan saat,
ok gaffwo honom ther til litin maat.
Ther saat hwar thera i sin stok,
en stor welloger breder blok.
An som han i stokkin laa,
tha haffde hwar thera ena boyo upa.
Hon war tungh ok ekke godh,
swa at hwar thera siu liwspund woogh.
Thera hender waro nägelda a stokkin fram.
Thera pina war ill ok owarkunsam.
Um nokor menniskia haffdit set,
thet ware wäl enom hedningia leet.
Hertogh Eriks stok slo man swa fast,
at ther eth stykke ut aff brast
ok took hertoghin widh sith ögha.
Awi then last ok then ofogha
the begingo a honom thet sin!
Blodit flöt nidh ath hans kin
ok swa nidh uthi hans barm.
Awi then kumber ok then harm
the tha a sik sielffwe sagho
ok swa jammerlika lagho
fangne innan dötzsins bandom!
Then död them stodh tha for handom
han war bätre at ath gaa
än the pina the tholdo tha.
Thera halsiern waro thiok oc breed
ok slaghin i murin samuleedh
som the skullo sithia ther ä oc ä.
Thet lyste konungenom wäl ath see
thera pina ok thera nödh,
han war orädder um thera dödh.
Thet torn thet stod upa en steen.
En pööl, ful ok mykit oreen,
mällan thera beggia laa.
Then Gud som alt forma
giffwe them himmerikis ära
for then pino the tholdo thäre!
Tha hertuginnan the tidande fik
at them första swa misgik,
tha rymde hon a Skara hus
ok henne son jomker Magnus.
Tha hertugans men thet fragho
at hertugane fangne lagho,
herra Karl aff Kalmara
han loth budh um landin fara
ok sampnade smalänningia
ok herra Birger uplenningia
ok herra Matius vesgöta
ok haffdo hugt konungenom at möta
ok komo um sidhe alle saman.
Tha gik konungenom aff gaman.
Konungen böryade sina färdh
ok loot a biudha gengerd
ok sagde, at han skulle fara
til Stokholm ok Kalmara
ok landit skulle alt undergaa.
Han miste thet han kunne ey faa.
Til Stokholm han tha reedh.
Honom gik ther ey a leedh,
ther man före honom brona upwant.
The byamen sagdo honom yffrit sant,
ok foghotin upa husith war.
Konungin han beddis antswar,
um the willo honom husit faa
ok stadhin, under husit laa.
The sagdo at the willo thet gerna lata.
The borgara upa husit satha
ok the köpmen i stadhin bodho
the wämpto sik ok hosin skodho
ok willo konungenom bestaa
ok willo han bort fra stadhin sia
ok gingo ut a Norramalm.
Spiut ok swerd ok mangen palm
the ut aff stadhin med sik baro
ok tiith som konungsins men waro
ok böryade med them eth kiiff.
Ther miste Jönis Olafson sith liiff.
Konungen rymde tha up ok thädhan
— ok hertoghans men sampnados mädhan —
ok rymde tha til Nyköpung ather.
«Nu pröwar jak at illa lather!
Härtoghans makt er mik affstark!»
Ok sende tha bud til Danmark
ok beddis aff konungenom folk oc tröst
— thet silffwer skulle wel warda löst —
ok badh sin son fara til landa
ok winna rikit sik til hända.
Konung Erik war hans moderbroder,
thy war han honom huller ok göder.
Sex hundrad örss fik han honom medh.
Tha satte han Wisingxöö til wädh
ok aff Smalandom en digher deel,
thet hörde Swerikis rike thel.
Raske halade ok oblyghe
med godh örss ok godh tyghe
fölgdo then jomherran affstadh
ok giordo gerna hwat han badh.
Herra Martin Duwa war thera forman,
han weyt huro mykit han ther wan.
The hugdo alt Swerige winna,
the wändo ather ok fingo minna.
Sidhan wart Nyköpung belakt,
thet giorde konungenom osakt.
Then tidh konungen thet saa,
tha gik han upa tornit staa
ok tenkte upa sina otukt,
som han haffde förra hugt
med owisa manna radhe.
An tho at man han litit badhe,
man torffte ey lenge lukkan till
— them er sköt radith ther illa wil.
Tha läste han tornit ful fast
ok giorde sik siälffum mykin last
ok kastade nykelin ut i the aa,
swa at han wart ey göder ather faa.
Til Stekaborgh han tha foor.
Then Gud ther i himmerike boor
bätre hwariom sin skadha han fik
ok hempnis thet han a them begik.
Tha haffde hertogh Erik
nio dagha, swa man sagde mik,
utan drik ok utan math
— thet war under at han swa gaat —
ok ällowo dagha hertogh Waldemar.
Jak tror at thet for then skuld war
at hertugh Eriks pina war mere,
thy wordo hans dagha ekke flere.
Tessalund swälte han them i häl.
Thet sighia faa men at han giorde wel.
War Herra giffwe them himmerik
före then härda dödh the tholdo a sik!
Jonkher Magnus han tha kom
ok med honom mängt eth halad from.
Hwar han laa med sin här om nat,
man fik honom thet, thet honom war faat.
Han wille ey brenna ok ey röwa,
han wille heller förra pröwa,
om han matte hertogans men forwinna.
Han wille nöduger landit minna.
Konungin amoth them reedh
i Östergötland langa leedh.
Then tiid han them mötte
waro thera hesta trötte.
Tha loth han them andra faa
ok lagde mykin skat upa,
swa mykin honom wart til radha.
Tha haffdo bönder litla nadhe.
A hwar the foro, tha badho the
at the skullo hertogens men see.
War Herra wette them thera bön,
som the sielffwe toko a röön.
Hertogens men komo tha farende
openbarlika ok ey owarande
ok willo gerna med honom stridha.
Tha flydde konungen ok thorde ey bidha.
Thetta war wid Skärkind.
War han tydisk alla wind,
tha rände hwar en annan nid
ok flydde swa bort om Holawid
ok swa in i Westergötland.
Huru them gik ther i hand,
thet warder här genstan sakt.
Bönder sampnado sina makt
ok lagdo sik nider i Karlaby
ok haffdo ey hugt ath fly.
Hoffmennene waro ther uffaa.
Then tid konungin thet saa,
tha took han dagh til tridie dagh.
Tha foro the bönder hwar sin wägh
at hänta foder ok summi maat
ok skildos en deel mykit aat.
The bönder som qwarre lagho
ena stund the um sik sagho,
tha sagho the at konungsins baner kom.
Ther lotho the storlika om
at bönderne waro ey alle thär:
«Wi seem at konungin komber här!»
Oc skaradho sik saman alle tha.
The hoffmen drogho thera tygh upa
ok waro främst i then spetz.
Then dagh konungin haffde betz
wille man tha ekke hälla.
Jak tror at thet monde walla,
at haffde konungen lenger biit
ok haffde ey tha med them striit,
tha haffdo bönderne wordit flere
ok thera här haffde wordit mere.
The komo saman ok striddo fast.
Nattin kom ok daghin brast,
tha satto the eld i then by.
Thet giorde konungin for thy
at hans folk skulle tess bäter see.
The salughe bönder tha tapado the.
The hoffmen the ther waro
wordo ther fangne ok summi sära,
ok bönder bliffwo ther mange dödhe
ok foro hem med krono rödhe.
En unger riddare het herra Boo
— Gud giffwe hans siäl nade ok roo! —
han took thet i dagh mellom them,
ok sidhan foro bönderne hem.
Konung Birger war ekke seen
ok foor thet sama ather i geen
ok lagde sith folk i köpstada nid
ok wente sik tha godhan fridh.
Thaghar hertogans men thet fragho
the for Nyköpunge lagho,
at striden haffde warith
ok bönderne hafFdo swa illa farit,
tha edde them thet allom illa.
Thetta skedde en aptan sirla
at bönder skullo kost föra
— slikt som the plägado ut at göra —
tiit som hertogans men lagho.
Taghar konungsins men thet sagho
tha toko the kostin bort affthem
oc wisto them slappe ather hem.
Tha hoffsik ather up eth kiiff,
thet kostade summa men gotz ok liiff.
Herra Knut Porsse kom tha thär,
the wisto ey at han war swa när.
Han stridde ther med rät mandom,
the matto heller hawa warit i Rom
summi men swa längan tiid.
Um sidher tha forgik then strid,
konungsins men the haffdo tapat.
Then bleffther döder som thet war skapat.
The fingo them ther alla flesta
ok bytto thera haffwor ok thera hasta.
Thaghar the andro the tidhande fragho,
i Lincöpunge ok Skeninge lagho,
tha bruto the up ok foro til landa,
ok konungen sath ather i wanda.
Stäkaborgh belagdis tha.
Konungen ok drotning Mereta
rymdo tha til Wiisby.
Jak tror wel at the giordot for thy
at the willo ey koma i thera klo.
The herra än i Swerige boo
the waro ather a thet hus,
jonkherra Magnus ok herra Benedictus
ok med them mange riddara oc swena.
Ä mädhan the haffdo skot ok stena,
the skiptot med them ther före lagho,
swa som the rönto ok the sagho.
Mange fingo ther mykin skadha,
som än timar mänga stadha.
Hwar man stormar nat ok dagh,
jak tror at ther giffs ut mängt eth slagh.
Tha loth konungin skip tilredha,
kogga stora ok butzor bredha,
ok skipade ther aa kost ok men
ok yffridh wapn och hopadis än
at han skulle husena föra maat
ok gita ther folk upkomit aat.
Taghar the komo i Göta skär,
jamsköt komo hertugans men thär
ok loto genstan til thera staa
ok fingo hwart barn ther war aa
ok bytto skip, kost ok kläde.
Thet war konungenom liten glade.
Mange tydeske waro ther medh,
the haffdo fulner sath til wädh
hoffwodit til pant, hwart kroppin före.
Nu willo the heller at the swore,
at the skullo fara hem til landa
ok koma sidhan aldreg i then wanda
ath koma til Swerigis ather i geen.
Jak tror the sworo sik ey nokor meen.
Tha fik konungin thet at wita.
Rödh, bleek ok mänga lita
fik drotningen tha hon thet fraa:
«Wil Gud oss swa latha misgaa,
hwat skulom wi tha til radha taka?»
Drotzetin sagde: «Oss skal ey saaka.
Jak wil nu sielffwer ena reso fara,
ok skal iak them swa litit spara
som the haffwa spart oss här til!»
Konungin sagde: «Mädhan drotzetin wil
wagha sith liifffore war heder,
alle the men war skadha er ledher
the skule alle medh honom fara,
swa at her skula faa hemma wara.»
The toko skip hwar the kunno faa,
heller större skip än smaa,
ok loot them planka wel om kring
ok skipa swa ther in thera tingh,
som the skullo en kamp bestaa
— vinna eller tappa hwat heller maa.
Then tid the komo thär
ä händer husit i Göta skär,
tha komo hertogans men ther i stadh,
Jak tror the stodho ok ther eth badh.
Ther hoff sik tha en digher ofridh.
The giordo en flota aff thörran wiid
ok lotho swa up a skipin flyta.
Skot ok steen monde ther ey tryta.
The wardho sik ä mädhan stenen wan
ok ä til tess at koggen bran.
Thre kogga brunno alle i sänder.
Tha gingo the hertogans mannom a hender
ok wordo tha fangne alle en riidh,
them dugde ey lenger thera stridh.
Brunkogha ok Ulff, Gerleffs broder,
ok en skytta heet Walram
the geesto tha ena andra hampn:
Stokholms torn thet skiutasta the gato.
Ä mädhan the ther innan satho,
man gaffthem maat ok plegado them wäl.
Ekke swälte man them i häl.
Om midsomar tha skulle wara
et mykit hoff innan Skara.
Ther kom rikit mesta deel
ok toko herra Matius tell
drotzetara ok forman.
Rikensins radh thet walde han,
the systo ther ok annat slikt
som rikeno war torfftelikt.
Then tidh hoffwit thet forleedh
ok drotzetin thädhan reedh
ok saa i landit hwat ther war tiit
— rikit thet war yffrit wiit,
the haffdo yffrit at sy sia tha —
tha laa mykit örlogh aa.
The a Nyköpunge waro
the toko hertoghana ok baro
ut aff husith a enne baar
— eth baldakin ther ower war —
ok satto them utan husit nidh.
«Her maghin I herra kennas wiidh
at thetta ära idre retta herra.
The ära dödhe thy är werra.
Jak weyt ey hwar at I wilin traa,
I maghin ider andra herra faa
ok latha konungin haffwa sith rike.»
The swarado: «Son warder gerna faders like.
Hertugh Eriks son han liffwer än,
han er war herra, vi ära hans men.
Wi wiliom honom tiäna, thet er war tarff.
Thet ma engin dräpa til arff.»
I Stokholme loto the them begaa
i bya kirkionne badha twa.
Thär epter um Warfru dagh
for angist ok blidhaslagh
tha war Nyköpung giffwit.
Got folk rasth ok triffwit
haffde sik före husit läkt
ok haffdo tessom lundom sakt,
um the kunno thet bewara,
the willo aldregh thädhan fara,
för än thet husith laghe ödhe,
ther thera herra bliffwo dödhe,
ok slogho then muren allan swa sma
at ther aldreg sten som annar laa.
Ther stodh förra bade mur ok tinna,
ther kan man nu ey en sten at finna.
The a Stekaborgh waro
the hiollo husit än tho at hwaro
at Nyköpung thet war giffwit.
The haffdo werk ther före driffwit
ok starka blidhor up räth.
Thet gik alt som the haffdo ät.
The stormado bade dagh ok nat.
Um sidher war them koster faat,
the ther upa husit satho,
thet war ilt ok litit thet the atho.
The waro trötte ok illa sare
ok öste, at joncherran ware
then stad man kunne han ey fanga:
«Ä huro oss kunne sidhan gänga
— man gör mankt then tid man tränger —
ok han giter ey bidhat lenger.»
Ok sagho at thet war enwäghit
ok gatho thet ey lenger dräghit.
Tha daghtingado the langa stund.
Sidhan gawo the husit tessalund,
at joncherran skulde fangin wara
ok the skullo ut aff husit fara,
hwart the willo med thera hawo.
Jak pröwar at the tha husit gawo.
Är thet leekman eller präst,
tha er ä hwar sik siälffwum bezst.
The slogho then mur allan swa sma,
the lotho ey en sten ather staa.
Til Stokholm fördo the han,
then unga ädela man,
ok lotho han a Stokholms törne gaa
ok lotho honom alla nade faa,
ther han torffte til sith liiff.
Hans fader wulte honom thet kiiff.
Full wäl wente jak at the han födha.
Ekke swelto the han til dödha.
Ther epter om Sancti Mikels tiid
tha wart en stor wellogh strid
aff däni ok uplenzska män,
jak tror at skanunga minnes thet än.
Däni tappado sigherin thär,
skadhe han er opta när.
Widh Miolkalang, swa heter en by,
the wordo ther fangne, ey willo fly.
Thre hundradha riddara ok swena
wordo ther fangne, the jak mena,
däni ok tyzske i bland,
ok loffwado alle med sampnada hand,
at the skullo koma in
then dagh man gaff them thet sin,
um ther kome ey för säth uti
swa at the wordo med dagtingan frii.
Helsingaborgh ward tha belakt
aff uplenzskom mannom oc thera makt.
Lund, Skanör ok Malmöya
lotho sik tha gerna nöghia,
at the komo thera sölfftha widh,
at the wordo ey brende i grundin nid.
Skanunga haffdo tha mykla uro.
Them gik tha aat uxe ok koo,
hestafoder, öll ok maat,
hwat the haffdo thet gik alt aat.
Ther war ey dighert mera till,
ok folkit wille ok hem en dell.
Tha foor drotzetin ather til landa.
Konung Birger wulte them then wanda.
Om Helgonamesso komo the hem.
Tha lät drotzetin skipa them
ok forwan them med rikesins räth
til then dödh, man haffde them äth.
Drotzetin Brunka ok Walram
ok Lydher Fooss, swa war hans nampn,
ok fierde Ulffwer Swalabek
— hans ordh giordo han til en gäk —
them satte man alla a eth radh.
Jak wille at the satho samma stadh,
om ther waro flere med i radhe
at hertogane wordo forradne bade.
Tha konung Birge thetta fraa,
the tidhande, ok drotning Marita,
tha loto the illa om thera dödh:
«Nu första arom wi kornen i nödh!»
Til Danmark tha skynde the sik.
Tha war han döder konung Erik.
The beddos aff konung Cristoffer nade.
Tha wart konungenom thet til radha,
han länte them en gärd widh Skälsör
— thet er god gerning hwo tolkit gör —
ok tu herat lagho ther til.
Konung Cristoffer sagde: «Jak wil
thetta göra före syzskene lagh.
Thet er sidhan mangen dagh,
syster, at jak thet förstod
at tu wast mik ill oc ekke godh.»
Then gärd han heet Spikiborgh.
Hon fik sidhan en högre sorgh,
hon fra at joncker Magnus doo.
Hon grät tha thet hon förra loo.
En dell war tha hertoganna hämpt.
Tha war eth hoofftil Stokholms nämpt
a ällowo tusend jomfru dagh.
Tha willo the thet ey haffwa fordragh.
Man ledde joncherran ut aff tornit nid.
Then honom ledde, han waraden wid
ok badh han göra sin scriptamal
ok redha wäl for sinne sial.
«Som iak hawer aff herrana hört,
tu giäller thet thin fader bröt.»
The lotho han storlika wel bega
med alla the klerka the kunno faa.
Han offrade sielffwer oc badh til Crist:
«Medhan liffwit haffwer ey lenger frist,
tha giff siälenne himmerigis ödh,
mädhan iak skal thola swa härdan dödh.
Jak faar ok nade, um Gud wil,
mädhan brutin ere ey mere till.
Gud weet at thet war mik imot
at hertugh Erik sith liiff swa loot
ok hans broder hertugh Wallemar.
Man weet wäl at iak i Danmark war
ok wiste ther hälla litit aff
utan thet radh min fader mik gaff,
at jak skulle til Swerigis fara
ok upa idhan skadha wara.
Nu skal iak dö — hwat nu for tho?
Gud giffwe sielinne nade ok roo!»
Pa then Helgandzholma man han ledde
ok eth täpette under bredde.
Ther knäade han sik fagherlika aa.
Ther loot man hans hoffwod affslaa
ok lagdo han sidhan a ena baar.
Eth baldekin til redho war
ok lagdo a barena ower hans liik
— hans fader var en konung riik.
The bezsto fyre herra ther waro
han thädhan ok til brödra baro
ok lagdon i then samma graff,
ther Gud hans faderfader gaff,
then milde konung Magnus.
The liggia bade i eth Gudz hus,
ther barfötte bröder ower radha,
eth höwelikt mönster med Gudz nada.
Om midsomaren ther epter kom
mangin stoltz halade from
war tha sedher i Upland
ok marge bönder med i bland.
Fyre bönder skullo redho wara
i hwart herat ok skullo fara,
ok mottos alle wid Morating.
Thet bud foor rikit alt umkring.
The mottos ther a midsomars dagh
i godhon tima ok godh lagh.
En riker herra, en dughande man,
han talade swa som then wäl kan:
«I ärin Gudi welkompne här,
bönder ok hoffmen, hwo här er!
Wi haffwum hukt oss konung välia
ok vilium hermed ey lenger dwälia.
Jak hawer thet hört sakt allan min aller:
warder konunger a Morasten walder
med alla landa vilia ok lagha,
han skal varda göder i sina dagha
ok faar med folke godha häll
ok warder miller ok arsäll
ok giffwer bondom godhan frid.
Then konung torfftom wi wel wid.»
— «Gud giffwe oss then,» sagdo the,
«at rikeno matte glade aff ske!»
Drotzetin haffde konungin i sin fampn.
Han sagde: «Wi hopom göra rikeno gangn
ok mykin froma fram a leed,
swa at rikesins ära warder breed.
Wi haffdom twa landzherra,
the ära döde, thy er werra,
slike som hertugh Erik war
ok hans broder hertugh Wallemar.
Them haffwum wi skadelika mist.
The wordo forradne med falske list.
Wi witom wel wara skadhamän.
Wi haffwum thet hämpt ok skulom oc än
hata them alt hwat wi gita,
ä mädhan wi them liffwande wita.
Thet hawer konung Birge giort.
Wi hawum han aff riket kört.
Then lykka haffwer Gud oss giwit,
at wi haffwa han aff rikit driwit
for then last han begik
a sina bröder, tha han them fik.
Wi haffwa honom wunnit land oc borger aff
med then hielp oss Gud unte ok gaff,
swa at han äldre skal ok äldre ma
optare wald i Swerighe faa.
Wi maghom ey lenger konung umbära.
Gud giwi honom lycka, helso ok ära,
then wi skulom i dagh til konung taka.
Thet wiliom wi göra for then saka
at riket skal ther hawa aff en tröst.
Gud hawer nu sköt wan wanda löst,
swa at wi maghom liffwa utan kiiff.
Gud giwi honom helso ok langt liiff
ok läte han lenge med oss liffwa,
ther wi viliom i dagh konungs nampn giwa.»
Hoffmen ok bönder alle saman
öpto ok sagdho alle: «Amen!
Wil Gud innan himmerike,
han ma wel varda faders like!»
Tha waldo the konung Magnus,
hertogh Eriks son; swa sigher man oss,
thet han ekke äldre waar
än tha upa sith tridia aar.
Herrane gingo honom alle a hand
ok lotho honom up bade borger oc land
ok wordo alle ther hans men
ok tiänte honom som the göra oc än.
Han war walder widh Morasten.
Sidhan wändo bönderne ather i geen
ok sagde hwar for sino herade.
Hwilke men sin herra swa ärade
the waro wärde godh löön,
swa at thera barn skullo fanga tess röön.
Han finge aldreg ower Swerighe wald,
ware ey thera ärffwode swa margfald
ok thera mykla manheyt
— som all cristendom weyt —
at the hämpdo thera herra swa,
at all werlden legger them tak upa.
Konung Hakon bleffok tha döder,
före konung Erik — waro twe bröder.
War Herra kallade them til sik,
konung Hakon ok konung Erik,
ok rikit thet stodh konungalöst,
ok the haffdo enga andra tröst
än a konung Magnus som walder war
ok konungs nampn i Swerike baar.
Han haffde skilt wid konung Hakon
swa när at han war hans dotterson.
Hans fader het hertugh Erik then mille.
Thet gik alt som War Herra wille
ok Swerikis men the holpo til
— thet skal ä fram Var Herra wil.
Han wart konunger i Norighe.
Thet wille Gud at thet skulle skee.
Han er nu konunger ower tu rike,
faa crisne konunga liffwa nu slike!
Then ära han fik ok hawer än
thet wulte honom Gud ok uplenzske men.
Текст с сайта Heimskringla